Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Från Operans spelår. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herman Glim stedt
ment bl. a. kommo hans Tannhäuser
tillgodo. Martin Öhman, sedan operettsuccén
»Leendets land» uppskattad även av en
bredare publik, har åter gästuppträtt vid en
rad föreställningar, varav jag hörde »Aida».
Vår utmärkte Radamès hade som
motspeler-ska sin perserfödda maka, Isobel Ghasal,
som befäste tidigare på konserter erhållna
intryck av kultiverad sång; sceniskt hade
hennes etiopiska Aida inte blott fått till
skänks en hy som förmodligen gjorde
sedvanlig brunsminkning överflödig, utan också en
allmänt exotisk trovärdighet. I samma parti
ha också Inez Köhler och en finsk gäst,
Antoinetta Toini, uppträtt.
Vid förnyad genomläsning av Kungl.
Teaterns generalplan befinnas samtliga däri
gjorda utfästelser infriade, med undantag
för en utlovad »Arnljot»-repris. En mer
märklig händelse, som förklarligtvis inte
bebådades i nämnda publikation, var Åke
Wallgrens avskedsföreställning i början av
höstterminen. I delar av »Valkyrian» och
»Mäster-sångarna» fick han som Wotan och Hans
Sachs, två av sina bästa partier, tillfälle att
påminna om vad han genom klangskön
stämma och sina gestalters pondus under
decennier betytt för Wagnerdramats existens
på Stockholmsoperan. Värdighet och varmt
gemyt ha varit några av kännetecknen på
hans i en stor repertoar dokumenterade
konstnärsskap. För det fack som var hans hade
Åke Wallgren ej blivit för gammal, och hans
avsked kom därför minst sagt egendomligt
överraskande.
30 april 1935.
Ake Wallgren som Hans Sachs i
Mäster-sängar na i Nürnberg.
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
