Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Svensk målarkonst på Konstakademiens jubileumsutställning. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk målarkonst
Otto H e r i c Wallgren. Skånskt bondfolk vid västra
ingången till Lunds domkyrka. 1843.
Östergötlands Museum, Linköping.
och sidoriktningen markeras av skrivbordet
och den i profil återgivna figurens sittande
ställning med det rätt långt framsträckta
ena benet.
Vi nå fram till en tid, då svenskarna
allt mer leva för sig själva i sitt hörn av
Europa. Då man saknar jämförelser, stiga
värdeomdömena om vad som skapas
oerhört. Allt är stort, skönt och snillrikt.
Till tidens Rafael koras Fredrik Westin,
och dilettantismen, uppmuntrad av
akademien och pressen, breder ut sig i
borgerliga och aristokratiska kretsar. Det
vore föga glädje med att dröja vid de
Westinska karamellfigurerna »Bågskjutande
Amor», »Hebe och örnen» eller
»Kronprinsessan Josefina», då hon med svanor och
genier i skyn nalkas sitt nya fosterland.
När helst målaren utställde en mytologisk
tavla eller ett porträtt, hyllades han med
ord som dessa: »Hvart och ett af Herr
Westins arbeten är ett blad till den
lagerkrans som flätar sig kring hans hufvud.»
Hans porträttfigurer verka konventionellt
förskönade, ha en egendomlig skär och
röd karnation o. s. v. Men när publik och
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
