Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Svensk målarkonst på Konstakademiens jubileumsutställning. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk målarkonst
Johan Fredrik Höckert. Brudfärd pà Hornavan. 1858.
Nationalmuseum.
lornas väldiga mått, dels av de i regel så
dunkla färgerna i bruna toner. Dagens
klara ljus var som bannlyst från det mesta i
denna konstens värld, som ville spegla
livet och verkligheten. Düsseldorf, där
vid sidan av landskapet folklivsbilden stod
högt i ropet, angav tonen. Här mötte oss
nu många mörka dukar med motiv från
allmogehem, fiskarstugor, lappkåtor eller
även från de högre ståndens liv och leverne.
Konsten har blivit etnografisk, ibland
psykologiskt analyserande. Målarna äro
icke blott svenskar, utan även norrmän
och danskar. Man kan för en gångs skull
tala om en skandinavisk likriktning med
norrmannen Adolf Tidemand i spetsen.
Och konstnärerna samlas under Karl XV:s
kungliga beskydd, men det blir dock en
bjärt skillnad mellan denna konstepok
och den gustavianska tiden. Många stå
kanske denna generation för nära. De
flesta förefaller den avlägsen. Men man
går den vanligen ur vägen och
bedömer den efter en senare konstutvecklings
synpunkter. Mellan denna tid och vår
ligger i varje fall 80-talets realistiska och
impressionistiska genombrott, efterföljt av
andra evolutionsfaser, tills man slutligen
i kubism och surrealism löpt linan ut. En
historiskt inriktad kritik kan dock ej
undgå att ta viss hänsyn till det förgångnas
måttstock, och trots att uttryckssätten
kunna anses övervunna och antikverade,
måste likväl i ali konst, om den
överhuvudtaget skall erkännas som sådan, ligga något
äkta och förblivande. En Carl Lützow
D’Unker, en Bengt Nordenberg,
Amalia Lindegren, Joseph Wilhelm
Wallander, Ferdinand Fagerlin, Axel
Nordgren o. a. komma engång att dömas
och uppskattas på ett annat sätt än vi
nu äro vana att göra. Det är emellertid
förklarligt, om vi helst dröja vid den
konst, där vi mindre fästa oss vid det
litterära, det anekdotiska, det psykologiska
m. m. än just vid de glimtar av rent måleri
den kan uppenbara, den syftning mot
något nytt och utvecklingsdugligt vi kunna
konstatera. I detta. sammanhang få vi
ej glömma, att Paris varit ett under hela
århundradet uppsökt konstcentrum, vars
betydelse hade växt, och som snart slog
Düsseldorf ur brädet. Dit drogs en hel rad
svenska artister, och för de mera kända
367
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
