Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Poins—Gabriel Alw. Sir John Falstaff - Carl Barcklind. Bardolph-Torsten Winge.
Seen ur Henrik IV.
ska, man eller kvinna, kan bli föremål för
offrande och stor kärlek. Så finns det något
oförklarligt, någon sinnets äkthet, som gör
att en lymmel kan bli sympatisk trots allt.
Bör dock ej Falstaff vara finare i sitt
yttre, ha något mera av riddarhållning än som
han vanligen framställes? Han var dock nära
vän och dubroder med prinsen av Wales.
Barcklinds Falstaff hade många goda sidor.
Hans goda humör klingade äkta, hans
komiska auktoritet var obestridlig, men bäst
sades de odödliga replikerna om äran. De
uttalades under slaget vid Shrewsbury, men
de gällde och ha gällt för alla tider. Ära,
det kan vara det ytligaste och tommaste,
25 — Ord och Bild, årg.
men det finns en sorts ära som hör till det
djupaste och viktigaste i människan. I
Östasien talar man om en person »som förlorat
sitt ansikte», d. v. s. som gjort något
ohederligt i affärer och därför har mist sin ära.
Vi känna, att det finnes något för vilket
vi måste offra själva livet för att ej förlora
vår själ och själva göra oss fördömda. Anden
är villig men köttet är svagt, och Sir John
hade mycket av den senare sorten. Det blir
tragikomik i detta ords allra djupaste
mening då han säger: »Det är äran som
upplivar mig att gå på. Ja, men om äran nu
avlivar mig i detta gå på. Hur går det då?
Kan äran sätta fast ett ben igen? Nej! Vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
