- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiofjärde årgången. 1935 /
404

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Simon De la Vallée. Några personalia. Av Sten Karling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sten Ka r lin g

Den 7 maj 1637 avtackades De la Vallée
av prinsen, som synes ha varit mycket
belåten med hans arbete. Han erhöll sålunda
vid avskedet utom några erkännsamma ord
även lön för hela året 1637 — 800 gulden.
Snart därpå avseglade han följd av sin
första hustru Pauline de Coulas och hennes
moder Maria de Coulas, sin äldste son Jean,
nu 17 år gammal, och sin yngste son Henry
samt några franska yrkesmän.

Det förefaller som om Simon De la
Vallée sedan åtskilliga år tillbaka legat i
underhandlingar med svenska stormän.
Förhandlingarna förmedlades av det
svenska ombudet i Haag, Johan Andersson. I
Riksarkivet förvaras några brev ur De la
Vallées kopiebok från tiden närmast före
hans avresa till Sverige. Här för han
underhandlingar dels med Nils Bielke till Salsta,
dels med Åke Tott. Han omtalar sina
pretentioner med utgångspunkt från de
förmåner han redan hade hos prinsen av
Oranien. Av ett brev från Åke Tott i
februari 1637 framgår, att förhandlingarna
förts så långt att det är avgjort, att De la
Vallée skall komma till Sverige. Då
arkitekten vill medföra sin son uttrycker
Tott sin belåtenhet över att hans son
Clas då kunde få tala franska med den
unge Jean De la Vallée. Tott ber Simon
komma i april och taga med sig en god
skulptör, en målare och en snickare.

De la Vallée lämnade alltså sin
fördelaktiga anställning hos prins Fredrik Henrik
för att träda i en svensk adelsmans tjänst.
Åke Tott hade stora byggnadsplaner för
sin gård Ekolsund, och det var för att
realisera dessa som den franske arkitekten
blev engagerad. Givetvis var det icke
arkitekten obekant, att Sverige vid denna
tid var de stora möjligheternas land för
en byggnadskonstnär. Vårt land började
just i dessa år svinga sig upp till en
stormaktsställning, hela Europa talade om
dess krigsmakt; krigsbyten och kungliga
donationer gjorde adeln rik. Många både

statliga och privata byggnadsföretag blevo
aktuella. När Simon De la Vallée snart
kommer i delo med sin förste svenske
uppdragsgivare, erhåller han därför snabbt
andra och än mer värdefulla gynnare i
rikskansleren Axel Oxenstierna och
riksskattmästaren Bengt Oxenstierna. Genom
dem söker han erhålla en officiell ställning
motsvarande den han innehaft i Holland
och lyckas mycket snart därmed. i kraft
av ett kungligt brev den 9 mars 1639
utnämnes han till »Kunglig majestäts
architecteur».

En mängd uppgifter givas Simon De la
Vallée. För Axel Oxenstierna arbetar han
i Stockholm och vid dennes gods Fiholm
och Tidö, för Bengt Oxenstierna
fullbordar han Rosersberg, för svenska
kronans räkning anförtros honom uppgifter
vid kungliga slottet; han gör ritningar till
ett lusthus i Kungsträdgården och till ett
tyghus på Skeppsholmen samt utarbetar
förslag till Vadstena klosters ombyggnad
till krigsmanshus med mera. Till slut får
han av ridderskapet sitt största uppdrag
— riddarhusbygget. Han stod mitt uppe
i arbetet härmed, när han plötsligt på
senhösten 1642 rycktes bort.

Som ovan nämnts har den allmänna
uppfattningen hittills varit, att De la Vallée
fallit i en duell. Några Oxenstiernska
papper, som förvaras i Uppsala
universitetsbibliotek, kasta emellertid klarare ljus
över de omständigheter som äro
förknippade med den franske arkitektens bråda
död. De ge oss en mera prosaisk men icke
desto mindre intressant bild av
uppträdet på Stortorget och de efterföljande
tilldragelserna. Det är några brev till
banemannen från hans farbror, Åke Eriksson
Oxenstierna som låta oss följa
händelsernas utveckling under tiden strax efter
intermezzot. Det första brevet är daterat
den 5 december 1642 — ett tidigare datum
29 november är överstruket. Åke
Oxenstierna erkänner sig ha fått brorsonens

404

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:05:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1935/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free