Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Simon De la Vallée. Några personalia. Av Sten Karling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Simon De
la V a 11 é e
brev, där han förnummit »att gesellen
som min K(äre) B (ror) S (ön) slog med
pistolen är död bliven». Det kan av
sammanhanget utläsas, att Erik Oxenstierna
vänt sig till farbrodern för att denne skulle
ställa saken till rätta, men det framgår
även tydligt av skrivelsen, hur allvarlig
situationen är för banemannen. Han synes
hals över huvud ha flytt från Stockholm.
Åke Eriksson omtalar i nyssnämnda brev,
att man sökt honom på hans härbärge i
huvudstaden, och att rikskansleren och
riksskattmästaren, trots att de tillhörde
släkten, inte alis voro hågade att se genom
fingrarna med saken utan tvärt om ville,
att rättvisan skulle ha sin gång. Han
råder brorsonen »att hålla sig stilla till
hettan gått över». Man kan även förstå,
att Axel Oxenstierna och även Bengt
Oxenstierna voro upprörda. Deras egen
beprövade konstnär, som var sysselsatt
för deras räkning med stora byggen, och
som dessutom fått sig anförtrodd den
byggnadsuppgift som låg dem så nära om
hjärtat — riddarhuset — hade av den
hetlevrade Erik Oxenstierna, troligen i
fyllan och villan, bragts om livet. De
visste, att det icke skulle bliva lätt att finna
en efterträdare, som kunde fortsätta den
franske arkitektens verk efter de linjer
han utstakat. Riddarhusets historia blev
ett tydligt belägg på att deras fruktan
icke var omotiverad.
Åke Oxenstierna söker emellertid med
stor energi förlikning. Axel Oxenstierna
är länge mycket onådig. Även arkitektens
släktingar göra till en början svårigheter
och ge före, att de först måste vända sig
till den dödes fader i Paris. Omsider
kommer dock en förlikning till stånd.
Proceduren underlättades av den
omständigheten, att De la Vallée icke avlidit
omedelbart utan först efter några dagar. Man
sökte göra gällande, att döden blivit en
följd av felaktig behandling. Detta gick
så mycket lättare, som arkitekten först
anlitat en fransk fältskär, vars
åtgöranden av en tillkallad sakkunnig kommission
underkändes. Undersökningsprotokollet
finnes bevarat och är icke utan intresse.
På överståthållaren Klas Flemings
befallning företogs likbesiktningen den 7
december av doktor Sparman samt
medlemmarna av barberareämbetet, mäster
Baltzar Salinus, mäster Hans och mäster Jöran.
Det heter här bl. a.: »Den döde De la
Val-lées hela rygg och bakdel var mest blå,
dock efter hans kropp redan så länge
döder legat haver, kunna de därav intet
taga något visst tecken till något hugg eller
slag etc. utan mer vare de hållandes för
likblånad. Allenast syntes på De la Vallées
vänstra fot en blånad den de kunde skönja,
att han var av häst trampande. Eljest
haver mäster Hans ibland andra
balbe-rare den 25 november efter La Vale
beklagande sig hava ont uti bröstet besett
hans bröst och ingen blånad eller blodsår
där funnet såsom ej heller nu därpå
bröstet någon skada synes. Men vad det sår
anbelangar, som La Vale hade i huvudet,
så är det på vänstra sidan och icke lärer
i förstone varit haver än som ett
timlings-finger brett är. Men sedan av de fransöske
balberare förvidgat, såsom de la Vales
egen son berättar, sägandes och där hos,
att de französke balberarne hava klappat
med ett järn in på hans faders huvudskål
in uti såret.»
Den svenska kommissionen lät nu skära
upp såret, där de funno »att pericranium
eller den hinnan, som näst löper omkring
och betäcker huvudskålen är intet blivet
laederat eller skaden utan hel och hållen,
så är huvudskålen icke ens bräckt och
rörder av det slaget utan allenast drabbat
igenom huvudsvålen». Kommissionen kom
därför till det resultatet, att såret ej
varit dödligt, utan att döden förorsakats av
en osund feber »som sig plägar förorsakas
av en patientens olydighet mot curantem
eller av en oförståndig och oflitig balberare».
405
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
