Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Emilia Fogelklou. Av Hans Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans Larsson
detaljerade utredningar och anvisningar till
lärarens hjälp. Här skall endast påpekas
hur hon kämpar med samma problem som
alltjämt skulle bliva hennes livs viktigaste:
hur kristendomsförkunnelsen skall kunna
anammas som naturlig och levande, hur den
skall få grepp om det rent mänskliga, alltså,
i det hela, hur andlighet och världslighet
skall kunna förenas.
Det bör inskärpas att Emilia Fogelklou
är och förblir en innerligt varm kristen.
Men hon vill ha det världsliga med. Det
skall lyftas upp i den religiösa sfären, men
det skall där icke utplånas utan snarare
få en annan glans och friskhet. Det är
denna strävan som ger hennes mission i
vår tid dess säregenhet och dess betydelse
för personer av olika åskådningar.
Som ett led i kristendomslärarinnans
verksamhet ha vi att betrakta hennes
»Allvarsstunder» (1903 och 1913),
betraktelser hållna inför skolklasser, dels i
Göteborgs högre samskola, dels i Djursholms
samskola. De små betraktelserna ha alltid
en anknytning till det bibliska, om också
icke annorlunda än genom bilden om
skärvan i ögat; men också alltid till det
mänskliga. Religionen blir till moral, men det
blir knappast vad vi vanligen tänka oss
som moralundervisning. Moralen blir gärna
på samma gång psykologi, dock icke
sådan som påminner om läroböcker. Hon
berättar, skulle jag vilja säga. Om hjärtats,
även barnahjärtats, små händelser; om
människor, onämnda eller i historien kända.
Man kan nog tänka sig ögonen vidgas vid
betraktelsen över denna skärva i ögat som
vi alla ha så mycket bry med, som vi
ofta inte bli kvitt förrän den gråtes ut;
eller om denna skatt (himmelriket) som är
dold i en åker och som kan vara gömd
långt inne i alla människor. Det är
naturligtvis religion över det hela, men nyckeln
skall hämtas i hjärtat.
Det kan icke förvåna att denna
berät-terska om själens händelser känt ett sär-
skilt behov att begagna sig av
helgonlegender. Dessa äro för henne varken grova
verkligheter eller påhittade upplevelser. De
skildra själsupplevelser i ett sinnligt språk.
Hon har skrivit om den helige Fransiskus,
alla tiders tolk av kärleken till allt och
alla, och om Birgitta, den urkraftiga
människan, som hade anlag även till allt vad
hon icke blev, som kunnat bli av typen
Bo Jonsson Grip kanske, om icke de
sjudande böjelserna med viljans roder tuktats
in i fromhetens riktning.
Onekligen hjälper oss Emilia Fogelklou
att bättre förstå dylika
medeltidsmänniskor och deras helgonspråk. De hade icke
en så skarp gräns mellan sinnenas och
tankens värld. Om onda ord »brände»
tungan, som Birgitta säger, så var det
troligen inte för henne dels en tanke på hur
vi talat illa, dels en därpå följande
liknelse, utan allt detta gick ihop till ett:
själva eftersinningen brände. Den döda
abbedissan, när biskop Törd rörde vid
hennes hand, tog ett kraftigt grepp om
hans egen och erinrade honom om ett
förgätet löfte: vi skulle säga att biskopen först
kom att tänka på löftet och då kändes det
alldeles »som om» han känt den dödas
grepp, för medeltidsmänniskan var det
naturligt att kasta om ordningen. Jag vill
erinra om att även moderna människor
kunna säga sig »icke må väl» av någon
viss tanke. För Emilia Fogelklou har det
helt säkert betytt mycket att en hel skatt
av kanske våra yppersta själshistorier
sålunda upplåtit sig för henne och kan göras
mera tillgänglig.
Medeltiden grävde djupt i
människohjärtat. Den tog ett grepp även ner i det
omedvetna. Med ängslan vaktade man på
allt som där rörde sig. Emilia Fogelklou
har tidigt räknat med detta schakt som
betydelsefullt, och häri har hon stärkts av
vår tids metodiska undersökningar därav,
särskilt genom psykoanalysen. Det är
tydligt att hon tagit starka intryck av denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
