- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiofjärde årgången. 1935 /
409

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Emilia Fogelklou. Av Hans Larsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emilia Fogelklo u

och alltjämt tillgodogör sig dess rön, utan
att hon, såvitt jag kan se, skattar åt dess
förvändheter. Hon tar ingenting obesett
utan håller sig till det som hon själv kan
uppleva eller leva sig till. Att riva i själen
och få upp allehanda otrevligheter är ett
förstudium som hon icke vill
uppmärksamma längre än nödigt. Hela tonvikten
ligger från början på drifternas sublimering.

Men här stöter jag rakt på det som är
det centrala i Emilia Fogelklous
förkunnelse, från början till slut och i alla
sammanhang — jag tycker mig finna det bra
angivet i följande uttryck ur »Skolliv och
Själsliv»: en lyckobetonad utlösning av ali
håg och alla krafter samtidigt. Detta är
alltid syftet.

Med lycka förstås naturligtvis då lycka
i alla former, från den jordiska, när den
icke drar oss neråt, och till den som
be-sjunges i psalmboken. Det är väl denna
senare hon ytterst syftar till, men det
säregna är just hennes omsorg om att
alltid få våra jordiska små känslor att klinga
med. Hon är icke tillfreds annars. Hon har
den riktiga uppfattningen att endast då
har man tag om hela väsendet.

För att komma till något mera bestämt
skall jag tillåta mig att med detsamma gå
till några detaljer ur den nämnda boken,
Skolliv och Själsliv, som visserligen är av
jämförelsevis sent datum, men som tycks
mig ge ett koncentrat av hennes strävanden.
Själva titeln antyder omfattningen av
hennes register: skolbänken och livet,
läraretankar och andetankar.

»Det är bara det med fruktan att den
inte endast hämmar och bortskär
övergreppen; den har gärna det med sig . . .
att den breder ut sig på för stort område
och även hämmar en mängd initiativ- och
skaparkrafter, som kunde blivit till gott . . .
Tillit och frimodighet röjes som livets
skapande element.»

Detta vill säga att »den kraft som
vållade ont, i stället för att bara hämmas och

förintas, skall omriktas och kanaliseras, så
att den på detta sätt tillvaratagna
energien i stället kan uträtta något gott».

»En klen, splittrad, rädd människa tar
alla risker som fientligheter mot henne från
livets sida . . . En frisk själ tar riskerna
som gåvor, uppgifter, andliga
idrottsövningar.» Med rädslan är
mindervärdighets-känslan besläktad —■ »ett näste, ur
vilket fel och laster kläckas ut i oanad grad».
Mindervärdigheten stänger inne så många
»själafåglar» som längta »ut mot vinden
och solen och havet och hela det härliga
väntande livet». Och gör en människa sur,
avundsam, stundom nedrig. Emilia
Fogel-klou har varit en av de första att
uppmärksamma mindervärdighetens faror; och allt
vad hon skriver går egentligen ut på att
öppna för dessa stackars »själafåglar».
Oändligt av »förtegen, icke demonstrerad
barmhärtighet och av hurtig uppmuntran»
är här av nöden.

överallt, som vi se, skall det negativa
vändas i positivt. Det är betecknande att
när hon skall tala om individualismen i
dess avarter, kallar hon den icke egoism
utan den »nya individualismen», som ännu
ej återknutit till gemenskapen.
Individualism är i grunden »personlighetssträvan».
Hon lämnar den icke åt förkasteisen utan
räcker den handen för att hjälpa den upp
ur träsket.

Men nog med exempel. Vi se riktningen.
Alla drifter vill hon på det sättet räcka
handen. De skola icke förkvävas utan
om-riktas. Det är i denna omriktning jag ser
det väsentliga i Emilia Fogelklous hela
strävan.

Jag vet en annan jämförelse som på en
gång tycks mig göra hela hennes program
klart. Det rör sig om detsamma som hos
Spinoza. De många fina iakttagelser som
förekomma i Emilia Fogelklous alla böcker
böra icke anknytas till någon bok, så lärd
och beläst hon än är, och så ofta hon än
vädjar till vetenskapliga och skönlitterära

409

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:05:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1935/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free