- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiofjärde årgången. 1935 /
420

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - De primitiva folkens musik och dess samband med deras religion och magi. Av Folke H. Törnblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Folke H.

Td rnblom

livskraften står, de bli de manliga
mysterieceremoniernas speciella instrument, men
äga också inflytande på släktets bestånd
och skördens rikedom, d. v. s. samma
inflytande som instrumenten med ihåligt
ljud. Hos de folk, där återfödelsetanken i
någon form slagit rot, blir flöjten dess
speciella instrument, men detta är ju
blott en utvidgning av dess mana för
livskraften. Vi komma att vid exempel
här nedan återfinna livskraftens instrument
(till vilka icke blott de nu nämnda höra,
utan även andra ihåliga instrument än
trummor, t. ex. skallror, och ett enligt
primitivt resonemang så komplicerat
instrument som snäcktrumpeten, vilken är
»kvinnlig» genom sin ihåliga form och sitt
med samma egenskap utrustade ljud, men
eftersom detta ljud samtidigt är mäktigt
förknippas med »manligheten», och som
dessutom har extra stor fruktbarhetsmana,
därför att den uppstått ur det
fruktbar-hetsbringande vattnet) vid alla tillfällen,
då ökad livskraft kan tänkas häva en
förhandenvarande kris, tillfällen i
primitivt liv från initiationsceremonier till
dödsriter. Vi kunna alltså förstå, att till en
början instrumentens ljud som sådant
betydde allt, om man på flöjten blåste en
ton eller två, om man slog i den eller den
rytmen på trumman, var av underordnad
betydelse.

Som nämnts ligger en särskild mana i
det material av vilket instrumenten
förfärdigas. Hos många stammar utväljes
råämnet med särdeles omsorg och under
tillverkningen iakttagas särskilda bruk,
ägnade att göra instrumenten så
ändamålsenliga som möjligt. Om den jakutske
shamanens beteende, då han utser stoffet till
sin trumma, berättar Stadling följande:

»Han utväljer inne i urskogen ett
gaffel-formigt lärkträd med upptill utbredda
yviga grenar, liknande utslaget hår på ett
människohuvud, d. v. s. ett sådant träd,
som stundom är avbildat på shaman-

kostymen. När shamanen funnit ett träd
av dylik form, hänger han högtidligt sin
skrud på detsamma och fastbinder den
med ett rep, varefter han offrar ett
nötkreatur i trädets närhet, framsätter litet
vodka som offergåva o. s. v. Därpå
shama-nerar han vid trädets fot och bestänker
därvid dess stam och grenar med det
slaktade djurets blod samt vodka, vilket
upprepas några varv. Allt detta
beledsagas med en hel rad av besvärjelser.
Först sedan ceremonierna slutförts,
uthugger shamanen försiktigt av trädet ett
tillräckligt stort stycke för att därav
förfärdiga den ovalformiga ramen till trumman.»
— På Nya Guinea måste den man av
mafulustammen, som skall tillverka en
trumma, klättra upp i det träd, som får
släppa till materialet, och han tillåtes
icke att komma ned förrän instrumentet
är fullbordat. Mat och dryck hissas under
tiden upp till honom.

Som exempel på betydelsen av
materialets beskaffenhet kan anföras lapparnas
trummor, vilka gjordes av ett träd, som
skulle växa på bestämd plats, och vars
fibrer hade vuxit medsols, vilket ansågs
bevisa att trädet ägde högre makters
gunst. — De av indianerna i nordvästra
Brasilien använda heliga flöjterna voro
gjorda av den magiska paxiuvapalmen;
indianerna i Peru hade trummor med skinn
av människohud, vilka tillskrevos en
utomordentlig verkan. —- En berättelse hos
uitotos i Columbia förmäler, att om en son
blåser i ett av sin dödade moders ben,
kommer hennes mördare, jaguaren,
springande, han faller i vattnet och blir uppäten
av alligatorerna. Denna föreställning att
den mördades ben utkräva hämnd på
mördaren är ju vida spridd.

Givetvis försummar icke den primitiva
människan att genom bemålning av sina
instrument med magiska figurer eller med
någon kraftförlänande färg, genom att
hänga på dem eller i dem innesluta

420

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:05:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1935/0464.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free