Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Luigi Cornaro. Av Anna Lamberg Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna L am b er g
Wåhlin
utan att den är allmän och kan ägas av
varje människa som önskar uppnå den.
Jag är blott en vanlig dödlig man,
sammansatt liksom alla andra av de fyra
elementen, och förutom mitt vara har jag
fått sinnen, förstånd och förnuft, och med
dem har Gud låtit varje människa födas.»
I ungdomen är människan mera sinnlig än
förnuftig och böjd att leva i
överensstämmelse därmed. Men då hon uppnått fyrtio
eller femtio år kan lion icke längre leva på
sin ungdomskraft och naturliga hälsa
allenast, vilka hjälpt henne på vägen
uppför, då måste hon börja nedstigandet mot
ålderdomen och förändra sitt levnadssätt,
underkasta sig självbehärskningens heliga
lag och aldrig förlora ur sikte sitt beslut
att förverkliga en ädel strävan att till
livets yttersta gräns förbli frisk och vara
till nytta för sina medmänniskor och för
staten.
Med stor otålighet lyssnade Cornaro till
dem som höllo före att det är bättre att
leva tio år mindre och njuta av sitt liv så
länge det räcker. De hade ju aldrig givit
sig tid att tänka på vilken oändlig betydelse
tio år av sunt och nyttigt liv kunna äga.
Han såg runt omkring sig kraftnaturer
bland Italiens främste, vilka ända in i den
sena ålderdomen skapade storverk och
tvingades att ge tappt först bortåt
hundraårsåldern, »då livets vätska sinat ut». Den
stora olyckan var för honom att en
snillrik och bildad man skulle dö dessförinnan
— ty om han redan är kardinal vid åttio
års ålder hade han så mycket större
utsikt att bli påve, och är han ämbetsman
kan han bli kallad till statens högsta
värdighet, är han stor författare blir han
betraktad som en gudomlighet på jorden, och
detsamma gäller om alla, vad än deras
sysselsättning är.
I allt vad Cornaro skriver går som en
underström tacksamheten för vad han
fått och begäret att dela med sig av sin
erfarenhet åt andra, icke bara ifråga om
hur mycket bröd och kött och vin deras
diet bör innefatta, utan också den
sinnesfrid som övervinnandet av egna begär
medför. Och för att ingen skall tro att hans
tal är tomt, när han berättar om sin
ålderdoms glädje, ställer han fram till
beskådande allt det som gör hans liv så fullt
av lycka som det i denna värld är möjligt
att ett liv kan bli. I denne åldrings tankar
om ålderdomen kan man åter lyssna till
ekon från det samtal som fördes sjutton
sekler tidigare och som hade Catos väldiga
gestalt till medelpunkt.
Främst glädja honom då hans hälsa och
kraft: han stiger till häst utan hjälp, går
med lätthet inte bara i trappor men kan
också utan möda promenera upp på de
högsta kullarna kring sina villor. Alla veta
dessutom hur glättig han är till sinnes, fri
från oroliga själsrörelser och mörka
tankar, i hans hjärta bo endast glädje och
frid. Aldrig bli timmarna honom långa
eller tyngda av ledsnad. Han kan ofta få
samtala med hedervärda män, av vilka
åtskilliga äro ryktbara för intelligens och
lärdom, utmärkta författare eller berömda
för andra förtjänster. När de äro borta
finnas de goda böckerna till hands, och
när han läst så mycket han vill, sätter han
sig ned att skriva. Allt detta utan
svårighet, just som det faller honom in.
Han fröjdas åt sitt palats i den
vackraste delen av det ädla och lärda Padova,
särskilt därför att det är ett verkligt hem
•— han hade ett sinne för hemmet som
man förgäves efterlyste i de venezianska
praktbostäderna, och han gladde sig åt att
arkitekturens principer hade lärt honom
bygga så. »Och där har jag också mina
trädgårdar, där det rinnande vattnet
sjunger och där jag alltid finner någon
sysselsättning som fängslar mig.»
»Varje år i april och maj, liksom i
september och oktober, tillbringar jag några
dagar i min lantgård på den vackraste
platsen bland de Euganeiska kullarna, som har
474
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
