Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Luigi Cornaro. Av Anna Lamberg Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luigi Cornaro
sina fontäner och trädgårdar och framför
allt en bekväm och vacker bostad. Där
deltar jag också i någon lätt och angenäm
jakt lämpad för min ålder. Lika lång tid
tillbringar jag i min egendom på slätten.
Den är mycket vacker . . . och genom den
flyter en bred och strid arni av Brenta,
på vars båda stränder vidsträckta odlade
och fruktbara fält breda ut sig. Denna
trakt är nu, av Guds nåd, mycket väl
befolkad, helt olik vad den varit förut,
sumpig och ohälsosam, ett hem för ormar
snarare än för människor. Men sedan jag
låtit avleda vattnet, har luften blivit frisk,
bebyggare lia strömmat dit från alla håll,
och jorden har blivit ypperligt odlad.
Därför kan jag med sanning säga att här har
jag givit Gud ett altare, ett tempel och
själar som tillbedja honom. Allt detta
gläder mig var gång jag kommer dit. Varje
år far jag vid samma tid till några av de
närliggande städerna, för att jag skall få
träffa och samtala med de vänner jag där
finner. I deras sällskap är jag tillsammans
med män berömda för sitt snille —
arkitekter, målare, skulptörer, musici och
jordbrukare, ty vår tid har i sanning
frambragt ett stort antal sådana. Jag beskådar
för första gången deras nyaste verk, och
återser de äldre, och jag lär mig alltid
något som är angenämt för mig att veta.
Jag ser palatsen, trädgårdarna,
fornsakerna. likaledes torgen, kyrkorna och
fästningsverken, ty jag vill icke förbigå
någonting som kan vara mig till glädje eller
upplysning. Och min största njutning på
resorna är att betrakta landskapets skönhet.»
Aven de tjänster han gör staten genom
att taga initiativet till sanering av
republikens stora områden av vattensjuk mark,
äro honom en källa till särskild
tillfredsställelse. Han hade icke vågat hoppas att
få uppleva företagets fullbordan, eftersom
staten endast långsamt sätter stora företag
i verket, men han fick dock se dessa vida
sträckor odlade giva igen vida mera än de
nedlagda kostnaderna och skänka Venezia
rika skördar. Andra förslag, vilka av
honom framlagts för republikens styrelse,
rörde åtgärder för bevarandet av den för
Venezia så viktiga lagunen och hamnen,
så att de ej skulle kunna uppgrundas på
tusen år och staden skulle kunna behålla
sitt namn Città Vergine och förbliva
havets drottning; likaså hade han framlagt
planer, ehuru något fantastiska, för ett
starkare befästande av öarna.
Till slut nämner han med ömhet sina
barnbarn och den lycka de ge honom, det
är ett slags odödlighet han fått i dem som
skola träda i hans ställe när han är borta.
»De äro ett sällskap för mig, de lia härliga
röster, och jag är förtjust i deras sång och
spel på olika instrument. Ofta instämmer
jag i sången, min röst är klarare än förr.»
Ingen skildring och knappast någon
översättning kan göra rättvisa åt den på
en gång ljusa och varmt tonande klangen
i La vita sobria. Den är didaktisk i sitt
syfte, men hymnen till livet bryter
oupphörligen igenom med en melodi f öring som
endast italienskan kan bära upp.
Alvise Corner, medlem i Calzas
raffinerat eleganta Compagnia, lämnade som sagt
Venezia för alltid, då lian som så många
av sina kamrater uppsökte republikens
berömdaste universitet. Ändå är det ej långt
mellan Padova, där kavaljeren Alvise blev
till »livskonstnären» Luigi Cornaro, och
republikens huvudstad i det speglande
vattnet som, allt medan dess makt sjönk, levde
i ett hektiskt brinnande, tungt praktfullt
nöjesliv. Släkten Corner hade i
lagunstaden byggt palats efter palats, men Luigi
Cornaros renhjärtade, enkla och sanna
personlighet, hans vördnadsbjudande
gestalt ha i dem ingen bakgrund — han hade
vuxit fast i det padovanska bukoliska
landskapet, och över hans liv lyser dess stilla
opal färgade eftermiddagsdager.
475
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
