Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Kampens och harmoniens målare. Italiens mästare speglade hos två svenska skalder. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kampens och harmoniens målare
Michelangelo. Solens och månens skapelse. 1508■—15 i 2.
Vatikanen, Sixtinska kapellet.
vackra tonfall, detta glömmer man dock
gärna, »när den Rafaelska linjen rundt
omkring sjunger sin stilla, klassiskt klara sårig».
Liksom Wirsén upptager han till
särskild behandling den »stanza», det rum, där
»de båda mästerverken Disputationen och
Skolan i Aten sitta midt emot varandra».
Och alldeles som Wirsén betonar han i
utmärkt poetiska och suggestiva vändningar
den stora ro som dessa bilder meddela:
Man har en känsla av att ali stigning är förbi,
att man är uppe på höjden vid ett i sekler
eftersträvat mål och att middagstidens ljusa och
molnlösa höghet ligger över världen. — — —
Alla anta att disputationen skildrar den katolska
kyrkan i form av ett överjordiskt och ett
jordiskt concilium–-och att skolan i Aten
framför en väldig kolonnhall samlar den antika
tankens och vetenskapens män — — — Man
skulle kunna tro att det härskade en slitning
mellan dessa två så skilda livssfärer. Det är
icke fallet.
37—Ord och Bild, j.f.r. årg. ~
Levertin visar hur antik och medeltid,
lekmannavisdom och teologi flyta
samman och ordets underbara makt enar alla
de två freskernas gestalter.
På båda rör sig samma upprätta, förnäma och
klarögda människosläkte. Aldrig hava skäl och
motskäl utbytts med sådan värdighet–—
Aldrig hava olika filosofer med sådan
fördragsamhet föredragit sina läror — — -— med så
trots ali hänförelse obundna tankar–-Hur
ömtåligt fin är icke graden av dessa mäns och
medlärjungars förtrolighet! Den timme Faust
drömde om att få viska: dröj, o stund, du är så
skön!
Sålunda motiverar Levertin med
snillrik skarpsjm inifrån den »stille Hoheit»
som präglar dessa gestalter ur nya tidens
mest klassiska målarkonst.
Men — fortsätter han sin egen
tankekedja:
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
