Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Jean Sibelius. Till mästarens sjuttioårsdag. Av Sulho Ranta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S u l h o
Ranta
Kajanus en orkester och Martin
Wege-lius ett musikinstitut i Helsingfors. Vår
folkmusik är gammal, vår konstmusik ung.
En blick på musikhistorien ger tydligt
vid handen, varför det förhåller sig så. Må vi
kasta en blick på utvecklingen i Norge
och Estland! Det är på samma sätt i dessa
länder. Må vi betrakta Sverige och
Danmark! Där är det annorlunda —• givetvis i
fråga om konstmusiken. Ännu i början av
sjuttonhundratalet förelåg endast en
möjlighet för utvecklingen av en konstmusik:
hovet. I Finland ha vi haft ett hovkapell:
hertig Johans femmannaorkester i Åbo
år 1557. Den har varit den enda.
Ännu ett par rader historia. Fredrik
Pacius, violinist, bördig från Hamburg,
Spohrs elev, blev år 1834 musiklärare vid
Helsingfors universitet. Andreas Düben,
son till organisten med samma namn vid
Thomaskyrkan i Leipzig, elev av den
ryktbare nederländaren Sweelinck blev
hovorganist i Stockholm redan två hundra
år tidigare. Bådas arbete var detsamma:
banbrytarens. Och båda voro tyskar.
Paciusperioden räckte femtio år: Vårt
land och Suomis sång äro ännu levande
vittnesbörd om den. Vi kunna inte glömma
denna period, och inte heller de inhemska
amatörkompositörer, som verkade vid
denna tid. Utan deras melodier hade
Runebergs och Topelius dikter säkerligen inte
kommit oss så nära. Det torde vara
tillräckligt att nämna Linsén och Collan i
detta sammanhang. Den sistnämnde blev
även en brobyggare: han översatte
Kalevala till svenskan. Och J. F. von Schantz,
som avled vid trettio års ålder,
komponerade i början av 1860-talet en
Kullervo-uvertyr, visserligen tyskt påverkad och
enligt uvertyrschemat, men en Kullervo i
alla fall. Och Topelius och Pacius
planlade vid samma tid ett sagospel med
Kalevalamotiv; och denna plan
resulterade i operan Prinsessan av Cypern, där
Lemminkäinen är en av de uppträdande
personerna. Dörrarna till ett nytt skede
öppnades redan på glänt.
På 1880-talet komponerade Kajanus två
verk, vilkas historiska värde dock är
större än det musikaliska: Kullervos
sorgmarsch och Ainosymfonien. Den
förstnämnda, där behandlingssättet visar hän på
kompositörens finska rapsodier, bygger
ännu helt och hållet på folkvisemotiv, och
Ainosymfonien — som Kajanus torde ha
fått motivet till från en operalibretto, vilken
skrevs av Antti Almberg-Jalava under en
vistelse i Wien vid jultiden 1874, och till
vilken manuskriptet återfanns först
innevarande år — betecknar med sitt
hymn-artade slut en intressant övergång från
tyskt till finskt, till Sibelius. Och osökt
till Kalevalakompositören Sibelius.
Kajanus verk med Kalevalamotiv —
betecknande nog hörde Sibelius
Ainosymfonien första gången i Berlin år 1890 —
voro för den unge Sibelius de första
vägvisarna till de rätta källorna. De angåvo
visserligen endast riktningen, och inte ens
den alldeles direkt, men de hjälpte honom
på hans upptäcktsfärd mot en tonvärld,
från vilken de underbaraste utsikter åter
och åter skulle öppna sig för honom.
Då Sibelius skildrar Kullervo behöver han
inte längre i likhet med Kajanus ty sig till
Broderdråparens folkvisemelodi. Från
folkdiktens nyare skikt söker han sig längre
bort, djupare. Men han begagnar sig inte
heller av den gamla runomelodien som
sådan, utan av dess tonala och rytmiska
grundegenskaper (t. ex. av | takt).
Då Sibelius komponerade sitt första
stora verk med Kalevalamotiv,
Kullervo-symfonien i fem satser, var han 25 år
gammal och vistades utomlands för att
fortsätta sina studier. Då han blivit
student år 1885, började han studera juridik,
men lämnade universitetet efter en termin
för att helt och hållet ägna sig åt musiken.
Hans lärare voro, jämte Wegelius, Becker i
Berlin, Goldmark och Fuchs i Wien. I
;8o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
