Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Monument. Av Johannes Edfelt - Reseberättelse - Avsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mo nument
Reseberättelse
Vi ha gått, där det vid vite
är förbjudet andra gå
än det folk, som Afrodite
litar på.
Vi ha gått i morgonländer.
Vid en obeskrivlig kust
ha vi öst med heta händer
kval och lust.
I en natt, så mjuk som sammet,
under stjärnbesådda fält
bort vi tvådde resedammet,
slogo tält.
Liksom en gång dina fäders
orosdrivna vandrarstam
ha vi färdats genom städers
prakt och skam.
Rena hjärta, kan jag stanna,
märkt med ångestens sigill?
Skingra skuggan över panna
och pupill!
Allt skall ändå bli till plåga.
Vi som gjort vår blå seglats,
mötas nu på spökens låga
tummelplats.
Avsked
Jag hörde i en gryning
ditt hjärtas tunga slag.
Det var som havets dyning,
som havets dova dyning
en februaridag.
589
Så se mig då en sista
minut i den provins,
där alla skrankor brista,
där mänskoskrankor brista
och galler inte finns!
Låt inte hat och lystnad
befläcka vårt farväl.
Det finns en zon av tystnad,
av evighetens tystnad:
där mötas vi, o själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
