Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk s könlitteratur i Finland-
Av Erik Ekelund
INTRESSANTASTE BÖCKER,
som utkommit på svenska i Finland under
senaste säsong, är Hans Ruins essaysamling
»Gycklare och apostlar», Elmer Diktonius’
skiss- och diktsamling »Mull och moln» samt
den antologi »Modärn finlandssvensk lyrik»,
som utgivits av Rabbe Enckell.
Hans Ruins Gycklare och apostlar kan
självfallet endast genom en liberal tolkning
av begreppet skönlitteratur inpassas i denna
översikt. Dock, författarens mentalitet är i
utpräglad grad konstnärens. Han bär på ett
brinnande intresse för verklighetens brokiga
skådespel, antingen han så möter det i
grammofonskivor med spanska folkmelodier,
hos cirkusartister i Paris, i den moderna
romantik som hyllar animaliteten och
diktaturen eller slutligen i Oxfordrörelsen. Hans
Ruin är även som stilist en konstnär: han
älskar mindre långa logiska utredningar än
den expressiva bilden, som kastar sin
fantas-magori över problemens dunkel. Men han
använder icke endast djärva metaforer, han
kan också återge ett intryck och en stämning
med en mjuk lyrisk timbre, som låter ett
dallrande ljusdunkel svepa i vågor över
någon av konstens stora skapelser eller ett
mänskligt anlete; det förnämsta vittnesbördet
härom är den lilla skissen »Landet i norr»
med sitt djupa patos under de lyriskt spröda
orden.
Trots den lockelse, som den yttre världens
under utövar på författaren, hänger han sig
icke omedelbart åt sinnesintrycken, hans tanke
är ständigt spejande vaken: det han ser och
hör, leder honom in på vida spekulationer
kring allt som finnes mellan himlavalvets blå
azur och jordens svarta mylla. Han utgår
ofta från konstintryck, men han är icke nå-
H a n s Rui n.
gon blek estet: konsten är for honom en ört
som växer fram ur själva livets lidelse och
vånda, ur någonting primitivt i människan.
Han mediterar över skillnaden mellan södern
och norden sådan den yppar sig i naturen, i
folklynnet och i konsten; det är en parafras
över den gamla motsättningen mellan
söderns animaliskt sinnliga livsglädje och
nordbons längtan till något dimblått, okänt
fjärran. Motsättningen ifråga är full av
betydelse för författaren själv: Hans Ruin är mitt
bland söderns rikedomar en pilgrim från
norden, som inte kan naivt njuta av
ögonblicket, utan söker de fjärran horisonterna,
aningens och tankens.
Det mest betydande i Hans Ruins bok
Hans Ruin: Gycklare och apostlar. Holger Schildt, Helsingfors. — Elmer Diktonius: Mull och moln.
Holger Schildt, Helsingfors. — Modärn finlandssvensk lyrik, utg. av Rabbe Enckell. Söderström & C:o,
Helsingfors. -— Olof Enckell: Guldkedjan. — Olivparadiset på banditernas ö. Söderström & C:o, Helsingfors.
R. R. Eklund: Värld från veranda. Holger Schildt, Helsingfors. — Göran Stenius: Det okända helgonets
kloster. Söderström & C:o, Helsingfors. —• Eirik Hornborg: Herrarna till Torsalö. Holger Schildt,
Helsingfors. — Emil Zilliacus: Karelare. Holger Schildt, Helsingfors. — Jarl Hemmer: Morgongåvan. Holger
Schildt, Helsingfors. — Joel Rundt: Den gröna muren. Söderström & C:o, Helsingfors. — Lorenz von
Numers: Svart harnesk. Söderström & C:o, Helsingfors.
599
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
