- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiofjärde årgången. 1935 /
607

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svensk sk ’o ni i 11 e r a t ti r i Finland

der, om sånger och lek och ett liv i
njutning och lyx; hon är nära att bli en liten
madame Bovary i denna fattiga nordiska
miljö, men det stannar vid kyssar och
smekningar, och förhållandet tar en bråd ända då
Erik upptäckt det.

Hos Hornborg är det samma motsättning
mellan gränsmarkens tunga soldatplikt och
kulturlivets rikedom som i Örnulf Tigerstedts
senaste år anmälda diktsamling »Heliga
vägar»: vid tiden fore 1808 spårade Tigerstedt
å ena sidan andan av plikt och försakelse i
de fattiga officersboställena i Savolax, å
andra sidan den intellektuella libertinismen i
de gamla kulturhärdarna i Finland.
Hornborg och Tigerstedt skildrar en motsättning,
som går igenom hela Finlands historia.
Hornborgs romancykel utgör en parallell till det
stora verk »Finlands hävder», med vars
författande Hornborg varit sysselsatt under de
senaste åren. I jämförelse med den brokiga
historiska verkligheten är dock Hornborgs
roman fattig på nyanser och frodighet. Den
har en prägel av gammal göticism; stilistiskt
och psykologiskt spelar den på en enda
sträng, som Tigerstedt i sin diktsamling:

Där jag står på vakt,
där spelar jag på mitt svärd,
min ensträngade lyra.

Själva motivet i Hornborgs bok erbjuder
det största intresset. Hos författaren kan
man spåra drag, som för tankarna till
hjälten i hans bok: det finns ingen annan bland
Finlands svenska diktare hos vilken draget
av manlighet är så utpräglat som hos Eirik
Hornborg; han är samtidigt krigare och klerk,
han slår till när det är nödvändigt, men han
söker icke striden för stridens egen skull,
utan ägnar sin kraft åt kulturskapande
gärning som diktare och hävdatecknare.

Emil Zilliacus har i en volym Karelare
samlat en hop skisser, som skildrar
pittoreska folktyper i författarens hembygd
Karelen eller upplevelser under hans
utländska resor. Det är strögods utan några
större anspråk, men skisserna ger något av
vildmarksfriskheten och sportmannaandan
hos denne förnäme lyriker och tolkare av
Greklands klassiska dikt.

Jarl Hemmers roman Morgongåvan
bereder läsaren en stor besvikelse. Preludiet till
romanen om Romeo och Julia i den åländska

fiskebyn utgöres av skildringen av hur
Tve-holmarn omkommer under en snöstorm ute i
skären därför att fyrfolket på Ankarö icke
sänder honom den nödiga undsättningen.
Bilden av ovädret och fiskarens kamp för
livet är given med stor intensitet och mustiga
färger; det spänner förväntningarna mycket
högt, men dessa blir tyvärr fullkomligt svikna,
berättelsen om hur Tveholmarns son söker
vinna fyrmästarns dotter trots familjens
motstånd blir rena kolportageromanen. Det enda
som lever i »Morgongåvan» är den vilda
och blommande åländska naturen och
skärgårdsbornas gamla festliga seder och bruk.
Författaren har sökt skapa en berättelse
för den stora publiken, men han har
misslyckats, hans bok är populär endast i ordets
dåliga mening. »Morgongåvan» är icke det
åländska epos Hemmer kan och bör ge sina
läsare.

Av de äldre lyrikerna har endast Joel
Rundt gjort sig påmind genom en
diktsamling, som här förtjänar uppmärksamhet.
Rundts bok Den gröna muren vittnar om
att skalden fortfarande befinner sig på en
utvecklingslinje, som för honom bort från den
kallt objektiva, starkt måleriska
verklighetsskildringen i hans tidigaste böcker: Rundts
dikt av i dag är fylld av mjuk stämning och
har mer och mer blivit ren centrallyrik. Men
Rundts ordkonst är inte mera lika originell
som förut; han fyller sin dikt med slitna
klichéer och poetiskt allmängods. Felet i
»Den gröna muren» är bristen på pregnans i
uttrycket — pregnansen var en egenskap som
hans dikt tidigare utmärkte sig för i mycket
hög grad.

En ganska säregen ordkonst möter man
däremot i Lorenz von Numers’
debutdiktsamling Svart harnesk. Om man på grund
av titeln väntar sig något i stil med Örnulf
Tigerstedts sånger i pansar, hopsvetsade av
bistert soldatlynne och förpliktande
släkttradition, misstager man sig emellertid
alldeles: von Numers’ svarta harnesk hör bara
till rekvisita i författarens poetiska
rustkam-mare. Med en litet pretiös ordkonst snickrar
han ihop små pastischartade diktutkast. Han
uppträder som Helsingforspoet och målar en
rad vyer ur huvudstadens liv i stil med dem
Ture Janson tidigare gett i diktsamlingen
»Mitt Helsingfors». Men det är för mycket

607

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:51:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1935/0663.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free