Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Horatius. Oderna och epistlarna. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I v ar Ha r r ie
Han är skön som en stjärnenatt,
du ett lättsinnigt flarn och i din hetsighet
outhärdlig som hav i storm —
jag vill leva med dig, dö i din kära famn!
Mellan de två människor, som ha en sådan
uppgörelse, består ett mycket djupt
samförstånd. Oberoende av passionens äventyr
äro de förbundna av den vänskap som
består i att de bägge tala samma språk och
ta och kräva samma slags hänsyn. De äro
samstämda av en gemensam skolning, som
tagit sikte på urbanitetens och
humanitetens ideal. När Horatius’ kärlekslyrik
når sitt bästa av fördjupning och förfining,
hamnar den i vänskapens och visdomens
gränstrakter.
In mot detta centrum böjas överhuvud
alla tendenser i Horatius’ mogna diktning.
Därigenom får han en lyrisk egenart, som
radikalt skiljer honom både från de
grekiska klassiker han avsiktligt citerar och
anspelar på, och från hans samtida
konkurrenter i den latinska poesien, de stora
ele-gikerna. Horatius’ livsluft är
sällskapligheten och hans livskonst har rättat sig
därefter. Från början hade han haft sitt
väsentliga problem ställt under
självhävdelsens aspekt: hur skulle den illa tålde
vanbördingen uppehålla sin värdighet i de
förnäma umgängeskretsar, som dock voro
de enda han kunde andas i? Då hade han
funnit den enkla frimodighetens formel.
Sedan framgången kommit och
mecenat-skapet börjat avkasta materiella fördelar,
hade problemställningen förskjutits; för att
känna sig fri och lugn och säker måste
Maecenas’ gunstling söka en inställning, som gjorde
honom oberoende av de gåvor vilka varje
dag kunde tagas ifrån honom, men därför
icke otacksam för dem. Först när han lyckats
intaga denna Ofellus’ hållning, kunde han
kalla Mæcenas för sin vän och finna den
rätta jämbördiga tonen i Augustus’ och
Asinius Pollios och Messalla Corvinus’
umgänge.
I den stora diktsamlingen är detta
resultat helt uppnått; där finns ingenting
kvar av tvungenhet, översiratlighet,
uppbrusande eruptioner ur djupskikten,
smygande ängslig misstro — den sociala
underlägsenhets- och osäkerhetskänslan är
helt bortopererad med sitt följe av
trots- eller skräckreaktioner. Hans
självmedvetande är starkt och lugnt, och
han skäms inte över det; han kan varken
krypa eller yvas, han talar till alla som
en like, alldeles otvunget, ty han vet att
han är ur stånd att begå någon taktlöshet.
Vänskapen — det värde i livet som
betyder mest för honom — kan han odla
på ett plan där alla möjligheter till vulgära
missförstånd och misshälligheter äro
uteslutna. Han icke endast förkunnar, utan
har för egen del funnit och tillämpat de
trollformler, som definitivt befria ett
människoliv från vulgariteten: aldrig duperas,
allra minst av sig själv; aldrig försumma
ögonblicket, utan plocka varje dags gåva
som en frukt från trädet; när ödet slår och
rövar, som det alltid gör eller kommer att
göra, inte förlamas i grämelse eller kränkt
-het, utan tyst falla tillbaka på de
livsmöjligheter som alltid finnas kvar och
alltid äro de väsentligaste. I kraft av denna
sin personliga, icke billigt köpta visdom
har han kunnat återfinna den gnomiska
diktens hemlighet. Horatius är den ende
namngivne poet, som har rätt till en plats
i jämbredd med dem som diktat Havamal
och Ordspråksboken. Hans egnaste
yrkeshemlighet är den förening av myndighet
och behag, som gör ett pärlband av
tänkespråk till mild poesi:
Livets rätta kurs är att ej i otid
trotsa djupen, men icke heller skrämmas
fegt av varje vindil att söka lä bland
strändernas klippor.
Den som fann den gyllene medelvägens
hemlighet, går trygg för att lönnligt rädas
fattigdomens skam och är glad att slippa
prakten vid hovet.
630
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
