Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Horatius. Oderna och epistlarna. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Horali ti s
Kärlekspa r.
Stormen brottas värst med den tall som rest sig
allra högst: de torn som nå längst mot himlen
störta lättast samman: till bergens toppar
söker sig blixten.
Hoppas i ali nöd, var beredd i medgång
på en annan lott. Då är hjärtats rustning
färdig. Vinterstormarna måste komma:
Iuppiter styr dem.
Men de stillna. Kyla i dag, i morgon
kanske vår. En dag vid en knäpp på cittran
väckes Sångmön: trött på att spänna bågen
spelar Apollo.
Trångmål pressa dig: då är lugn och högsint
tapperhet av nöden. Men vishet kräves
för att reva strax, då för mycken medvind
fyller ditt segel.
Denna dikt har fått sin plats mitt i
samlingens andra bok. Där återfinnas, som nr
3 och nr 16, också de båda viktigaste
variationerna på temat: Aequam memento . . .
och Otium divos rogat . . . Överhuvud är
andra boken fyndstället för den horatianska
tänkespråkspoesien, i den mån den sysslar
med privatlivets förhållanden. Efter den
strålande och brokiga uppvisningen i första
boken låter poeten intresset samlas kring
vänskapens och visdomens temata. Erotik
i första person förekommer icke; det är en
utanförstående klok man, som
kommenterar vampen Barines härjningar och som
ger kärleksbesatta vänner goda råd: den
ene att icke skämmas för sin kärlek till en
tillgiven och högsint slavinna, den andre
att inte gå bryskt fram mot det alltför
späda föremålet för hans åtrå. Till
slagnumren i första boken hade avgjort hört
den rena dryckeslagspoesien med
vinterrusk eller lantutflyktsglädje eller nattliga
nachspielsinteriörer som bakgrund för
trevnaden — dessa sirligt stiliserade
sällskapsvisor som ha gett en bestående plats i
den poetiska vinkällaren åt det fylliga och
farliga massiska, de äldre årgångarna av
falernern och det lätta sabinska lånt vinet.
Även de försvinna i samlingens stora
centralparti, för att återkomma i tredje
bokens slutuppvisning. Visst pokuleras det
väldigt, när i dikten nr 7 Horatius och Pom-
631
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
