Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Horatius. Oderna och epistlarna. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Horatius
»Kraft som förädlats» (Ro in ar e o d e n a).
stadens Moderna Unga Människor. Den
stora inspirationen har lite svårt att komma
med i denna mer pliktskyldiga
anbefall-ning av tempelbyggen och äktenskaplig
trohet — fast skildringen av den frigjorda
unga damen på det sluttande planet har
satirisk verve och bildar en praktfull
antites till bilden av forna tiders ynglingar,
som blir en solbränd och muskulös idyll.
Poeten ryckes med av kontrasten — och
siaren, de Romerska mysteriernas
hiero-fant, slutar med sentenser av klarsyn och
svartsyn:
Vad smulas icke sönder i Tidens grepp?
Oss födde släktled, sämre än fädernas,
bättre än vi. Blir det vår lott att
skänka än svagare barn åt livet?
Hela Horatius’ stora diktsamling är
anordnad som infattning åt Romareodena.
De 24 dikter som följa efter dem, bilda en
pendant till första bokens uppvisning: de
bredas som en mjuk och vacker bädd under
kronjuvelerna. Läsaren skall erinras om,
att hierofanten verkligen är samme Quintus
Horatius Flaccus, som kan skämta med fru
Asterie och fröken Neobule, gnabbas med
Lydia och sucka för Lyce, dricka med
Lamia och slå upp ett nytt fat för Corvinus,
offra en killing åt den glasklara källan
Ban-dusia och se den vänlige Faunus jaga
nymfer över sabinervillans solstekta marker.
Till sist kommer också, i en praktdikt till
Mæcenas, tänkespråksvisdomens essens,
vittnesbördet av en man som efter varje
635
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
