Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Harald Wieselgren. 1835—1906. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harald Wieselgren
vanner. Det jordiska paradiset skulle då
kunna vara en med mat och dryck
upplivad samvaro den första lördagen i varje
månad. »Sällskapet avser umgänge, icke
föredrag», heter det i stadgarna. Men
ungdomsglädje, och det är den som skall
trivas i ungdomsgudinnan Iduns skydd,
behöver för att bli fulländad också några
allvarsord, ett kort, vederhäftigt,
välformat föredrag, helst så enkelt och klart,
att en fil. doktor i humaniora bör kunna
begripa en fil. doktor i naturvetenskap och
tvärtom. Vetenskapen har emellertid
sedan 1862 utvecklat sig så enormt, att denna
av Wieselgren avsedda popularisering för
högtbildade ej alltid är möjlig.
I Sällskapet Idun blommade Harald
Wieselgren. Han var sällskapets ständige
sekreterare. Jag hörde en gång Westrin
hålla ett tal till Wieselgren. Någon hade
rätt taktlöst men alldeles riktigt hälsat
Westrin som sällskapets kronprins. »Hut
broder, jag är inte död än», sade
Wieselgren till kronprinsmakaren, och Westrin
invände: »Nej, Idun är inget kungarike,
Idun är vetandets fria republik, och om,
genom en optisk villa, genom att den
värdigaste ständigt återvalts till president», etc.
Men som Rex bibendi var Wieselgren
styrkande, stödjande och stadfästande.
»Skål broder», »Håll käft broder», hette det,
ej minst efter sillsexan på morgonen. Han
flyttade sig till vart och ett av småborden,
och straffande, uppmuntrande, manande
ord kommo ur hans mun. En gång råkade
en person — det var vid nittiotalets slut
— att komma med det påståendet, att
flertalet norrmän höllo på Sverige.
Wieselgren plirade med ögonen, höjde glaset och
sade: »Skål, broder, den kunde du inte.»
En annan gång hade någon yttrat något
taktlöst och närgånget skämt till en
älskvärd och talför litteraturprofessor, och man
kände, hur besvärad stämningen blev. Då
upplät H. W. sin röst: »Bröder, nu mer än
någonsin behöva vi
Hög och sann konstnärlig anda
rådande är i vår tropp,
ifrån Ystad till Haparanda,
maken får man leta opp.»
Talet var hans naturliga
meddelelseform. Med ett gnistregn av kvickheter, med
ord, som kunde »lyse op fra Grunden»,
med än en dionysisk, än en apollinisk
ingivelse, med teopneusti, det är kanske
rätta ordet för den lärde prostsonen,
strömmade orden från hans läppar. I fyrtiofyra
år talade han inom Iduns väggar så att vi
ville som Faust till Margareta ropa: »Tala,
tala!» Vår störste nu levande kännare av
teaterhistorien säger, att man kan yttra
om Harald Wieselgren detsamma som
Falstaff säger om sig själv: »Det är ej nog
med att jag är kvick utan jag gör också
andra kvickare.» Lyckliga egenskap! Ty vi
få väl ändå säga som det yttras om
grekerna i Sköna Helena: »Starka karlar ha
vi gott om, men med kvicka är det mera
sparsamt.» Och Harald Wieselgren var
generös ända till slösaktighet med sina
roligheter, med sina vänligheter, med sina
skämt, som lyste i många stockholmska
familjer och bevaras med den oskrymtade
tacksamhet, som utmärker den grinigaste
människa, då hon får vara med om något
roligt.
Tack vare Zorns snille veta alla hur
Harald Wieselgren såg ut 1893 under sina
glansdagar.
Talets gud håller i det väldiga glaset.
»Naturen vill bli hjälpt på traven», säger
Aristoteles. Orden flöda från hans vigda
mun gycklande, träffande. Några av
Harald Wieselgrens goda vänner — de måste
vara med — sitta eller stå bakom honom,
bland andra den trogne idunesen
Nordenskiöld. Någon yttrade till honom att det
var skada att Wieselgren med sina enorma
kunskaper och sitt goda
framställningssätt ej skrivit flera böcker. Nordenskiöld
svarade: »Kära bror, det är nog int’ alldeles
som du tror. Harald har nog skrivit ganska
647
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
