Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tolfte häftet
- Finlands historia i ny belysning. Av Tor Therman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finlands historia i ny belysning
Av Tor Therman[1]
Det är en påfallande
livaktighet som gjort sig gällande på den
finländska historieskrivningens område sedan
1918. I första hand har självfallet
uppmärksamheten koncentrerat sig kring det
dramatiska händelseförlopp, som resulterade i
landets självständighet, börjande med den
s. k. ofärdstiden kring år 1900 och slutande
med frihetskriget. Men även till avlägsnare
perioder av landets historia har intresset blivit
utsträckt. Hela det ryska skedet framstod
efter 1918 som ett avslutat helt, vilket
inbjöd till historisk framställning, i synnerhet
som tidigare arbeten varit mer eller mindre
präglade av nödvändigheten att taga hänsyn
till de ryska maktägandes synpunkter. Det
fanns därför vid början av Finlands tillvaro
som självständigt rike ett sedan decennier
uppdämt behov av att fritt och ohämmat
av yttre tvång få belysa olika sidor av landets
nyare historia och aktuella tillstånd, och detta
behov kunde numera taga sig utlopp.
Men den finländske historieskrivaren av i
dag betraktar även landets historia före 1808
ur en i vissa avseenden förändrad synvinkel.
För den som, stående på det fria Finlands
grund, riktar blicken bakåt mot flydda
sekler, te sig dessa närmast som en tid av
förberedelse för uppkomsten av det
självständiga riket; landets historia har fått en i
vissa avseenden ny mening. Särskilt
påfallande är denna syn på Finlands historia hos
de finska historieskrivarna av i dag, vilkas
främsta föregångare — en Yrjö-Koskinen och
Danielsson-Kalmari — redan för decennier
sedan inaugurerat en specifikt finsk
historieuppfattning. Men även hos finlandssvenska
författare kan man skönja ett visst
inflytande av landets förändrade ställning i själva
greppet på historien. Dock råda betydande
divergenser mellan finsk och svensk
historieuppfattning i Finland. Medan man på finskt
håll lägger huvudvikten vid den
finsknationella särartens utveckling och ser historiens
mening i uppkomsten av den finska
nationalstaten, betraktar man på svenskt håll
landets utveckling till en av germansk
samhällsanda präglad västerländsk kulturstat
som det väsentligaste. Särskilt bjärt framträda
dessa divergenser — utom i behandlingen av de
senaste sju, åtta decenniernas språkstrider —
exempelvis vid bedömandet av de s. k.
självständighetsmännen (Sprengtporten,
Jägerhorn m. fl.) vid slutet av 1700-talet. Medan
man på finskt håll i dessa personer ser
upphöjda patrioter, som med största personliga
risk arbetade för landets frigörelse från
främmande välde, framstår deras strävan för den
finlandssvenske historikern som lindrigt sagt
missriktad, i det den åsyftade att skilja
Finland från Sverige och därmed från
västerlandet för att i stället förbinda landet med
Ryssland och sålunda sätta resultaten av
seklers utveckling på spel. Den slutliga
frigörelsen betraktas ur denna synpunkt främst
som en viktig betingelse för landets fortsatta
utveckling som ett nordiskt kulturområde
inom den västerländska odlingens domäner.
Sedd ur denna synvinkel har den ryska epoken
för en historiker som Bernhard Estlander tett
sig som en »parentes» i Finlands historia;
landet kunde efter 1918 fortsätta den
utveckling i västerländsk riktning, som avbröts
elva årtionden tidigare genom den ryska
ockupationen. Att uttrycket »den ryska
parentesen» likväl ur flera synpunkter måste
betecknas som missvisande, har, utom några
finska historiker, även Eirik Hornborg
framhållit i sitt nyss fullbordade arbete »Finlands
hävder». Men härom mera i det följande.
Då det gäller att skildra Finlands historia
före 1809 reser sig i skildrarens väg det
svårlösta problemet att finna den rätta
medelvägen mellan svensk rikshistoria och
[1] Bernhard Estlander: Elva årtionden ur Finlands historia. Del I 1:sta upplagan Helsingfors 1919,
2:dra, illustrerade upplagan 1929; II 1921 resp. 1929; III 1923 resp. 1930; IV 1927 resp. 1930; V illustrerad
upplaga 1930. (Söderström & C:o.)
Eirik Hornborg: Finlands hävder. Del I Helsingfors 1929; II 1930; III 1931; IV 1933. (Holger
Schildts förlag.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:05:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1935/0719.html
