- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiofemte årgången. 1936 /
98

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Svenska romaner och noveller

[1]

Av Ivar Harrie

I.



Det gångna året kom med en
ännu rikare romanproduktion än de närmast
föregående. Även bokmarknadens
försäljningssiffror tyckas visa, icke blott att folk
under högkonjunkturen fått råd att köpa böcker
igen, utan också att aptiten på
berättarkonst här i landet stegrats nästan feberaktigt
och i helt annan takt än intresset för andra
litteraturgrenar. Lyriken är inte längre
ledande svensk genre; icke heller räknas den
officiella början av ett författarskap längre
från första essaysamlingen, utan från första
romanen. Det blir då frestande att se efter,
om icke årets produktion och konsumtion av
romaner indicera åt vilka håll den svenska
smaken just nu söker sig; både alstringen och
förbrukningen ha nått upp till sådana
kvantiteter, att ens kalkyler nästan kunde börja
garanteras av de stora talens lag. Materialet
till beräkningen kunde bekvämligen hämtas
från förlagsannonserna och från vissa
tidningars bestsellerlistor.

Något sådant skall icke här försökas. Men
ett ganska viktigt förhållande låter sig
konstateras även vid en enkel överblick utan
statistisk apparat. Av den iögonenfallande
stora spridning som en bekant serie
översättningsromaner fått — och som tog fart
redan innan de fingo extra reklam genom att
bli trätofrön i ett bullersamt litteraturgräl —
har man frestats till slutsatsen, att en stark
efterfrågan uppstått efter just den genre
dessa romaner företräda: muskulöst heroiska
epopéer, där i lagom stiliserad vildmarksmiljö
och i ett lagom romantiserat förflutet ädla
bjässar brottas med björnar, erövra sköna
damer och under svåra konvulsioner
övervinna sig själva. En sådan ny smakriktning
— märkbar hos allmänheten, innan den
representativa kritiken hunnit följa med i
vändningen — skulle passa förföriskt bra in i
totalbilden av en »kulturkris», vars viktiga
symptom vore en allmän reaktion mot det
slutande 1920-talets »kulturbolsjevikiska»
tendenser. Emellertid har denna teckentydning
icke bekräftats av den inhemska
romanmarknaden under den stora säsongen 1935.
Romaner, som vore direkt stimulerade av
Tryggve Gulbranssens svenska succès hösten 1934,
skulle naturligtvis inte ens de flinkaste
epigonskribenter hunnit författa i tid till säsongen.
Men en så omfattande och djupgående
reaktion, som teckentydarna förutsatt, borde ha
satt spår i årets spontana alstring, vilka icke
förefinnas. Icke heller kan det påvisas någon
korrelation mellan de svenska romanernas
publikframgång och deras överensstämmelse
eller förenlighet med den Gulbranssenska
idealbildningen. Allmogeromantik och svärmeri för
det förgångnas museala värden äro givetvis
med på sina håll hos berättarna, men ha icke
uppmärksammats livligare än vad svensk
tradition bjuder. Endast hos två av årets
debutanter märkes återklang av
Blut-und-Boden-evangeliet resp. tendensen att ge
upplevelsematerialet heroisk apparition genom
att klä upp det i historisk kostym; ingendera
har blivit särskilt bemärkt av kritik och
publik. Hos Johannes Ericsson — som torde
ha arbetat utan känning av några litterära
samtidsdebatter — får den jämtländska
vildmarken ge en beprövat praktfull och
stämningsfull ram kring en skildring av det
utdöende kolaryrkets mödor och fröjder, som
har kraft och flykt och röjer ytterst ingående
sakkunskap; men den avsedda polemiken mot
den dekadenta modernitet, som lär alstras
av stadslivet i ett industrialiserat samhälle,
är icke särskilt träffande och har icke fått
större slagkraft genom historien om den unge

[1] Gösta Blomberg: På gränsen av det tillåtna. Sthlm, Bonniers. — Hans Botwid: Leken som fortsätter. Sthlm,
Norstedts. — Johannes Ericsson: Sången i storskogen. Sthlm, Natur och Kultur. — Gudmund
Gustaf-Janson
: Bergmans lampa. Sthlm, Natur och Kultur. — Gustaf Hellström: Storm över Tjurö. Sthlm, Bonniers.
Samuel Henriksson: Djävulens bländverk. Noveller, Sthlm, Bonniers. — Josef Kjellgren: Människor kring
en bro
. Sthlm, Natur och Kultur. — Walter Ljungquist: Släkten står på trappan. Sthlm, Bonniers. — Birgit
Lange
: Ringmuren. Sthlm, Gebers. — Tora Nordström-Bonnier: Vanlig anständighet. Sthlm, Bonniers. —
Sigfrid Siwertz: Sista äventyret. Noveller, Sthlm, Bonniers. — Elswig Thunberg: Flygande fanor. Sthlm, Gebers.
Albert Viksten: Storm över niporna. Sthlm, Bonniers. — Elin Wägner: Vändkorset. Sthlm, Bonniers.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:51:11 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1936/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free