- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiofemte årgången. 1936 /
123

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från Stockholms teatrar

andra sången kommit icke ur sorgen utan ur
glädjen. Jag frågade en gång en schweizisk
bonde, som gick och joddlade i sommarnatten;
»Warum jodeln Sie?» Han svarade: »Ei, was
habe ich, wenn ichtot bin?» Villman exaktveta
vad joddling är, får man definitionen: »Sjunga
ordlösa vokaliser och refränger medelst
upprepat hastigt överslående ur bröstregistret in
i huvudregistret.» Stilsorten på personlistan i
programmet uttrycker alldeles riktigt de
uppträdandes olika värde. Den stora hopen med
petit kursiv, Margit Rosengren och Thor
Mo-déen med något större och halvfet stil och
Max Hansen med mycket stor och fet stil.
Stilens fetma har ingenting att göra med de
uppträdandes figurer. Margit Rosengren var
nästan lika tilldragande för oss som hon
föreföll att vara det för Leopold Brandmeyer—
Max Hansen. Thor Modéen ger den charm,

som den stockholmska brackan tilläventyrs
kan ha. Lille Max Hansen var andligt taget
mycket stor. Vidrör han småsaker med sin
konst, bli de betydelsefulla. Han är en riktig
konstnär, och det var i hög grad rörande att
se, vilka svåravslitna trådar som bundo honom
vid den vackra värdshusvärdinnan och hans
motspänstighet för att taga ett steg från den
plats, där magneten satt. Denna slutscen gör
det värt att se »Vita hästen». Och Max Hansen
behöver bara visa sig eller ännu hellre yttra
några ord till sin i början så tvära
värdshusvärdinna för att man skall bli rörd; det är
just rätta ordet. Det finns dock utom honom
något som även beredde mig mycket nöje,
och det var då Frans Joseph, den riktige
Frans Joseph eller åtminstone så riktig han
nu kan bli, visade sig som han skulle vara,
då han var i jaktdräkt. Man fick, som jag

123

Fot. Almberg & Preinitz.

Wärdshuset Vita Hästen. Max Hansen som
Leopold Brand meyer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 2 21:43:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1936/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free