- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiofemte årgången. 1936 /
425

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Elin Wägner. En översikt. Av Karin Boye

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Åsa-Hanna är alldeles utan detta
förmildrande drag; ända in i ganska prövande
ögonblick kan det hända, att han bevarar
den fysiskt starkares hänsyn för kvinnor
och barn. Daniel Skörd, den flyktige
barnafadern, är rikt begåvad med
beskyddarinstinkt, inte bara när han luttrad
återvänder från Amerika, utan redan som ung
pojke, då han vinner sin Maria genom att
ta henne i försvar mot bråkmakare. I mr
Macmaster slår denna sida av mannens
natur ut i blomma.

Däremot är det påfallande, att hur
ridderlig och beskyddande mannen är, så finns
det dock vissa omständigheter som ställer
övermänskliga krav på hans säregna
manliga konstruktion. Så till exempel då det
gäller att hålla fred. I Dialogen
fortsätter finns en lustig scen, där fru Stina
Ek på hemväg från utlandet sitter och
tänker över hur rörande en lång rad
fullständigt okända män har beskyddat och
hjälpt henne, särskilt har nu på tåget två
herrar, en engelsman och en tysk, tävlat
om att visa henne små tjänster, var efter
sitt kynne. I korridoren råkar de
emellertid i gräl med varandra i ett slags
ridderlighetens rivalskap, så att fru Ek måste ta
dem i upptuktelse för att få ro. Då kriget
senare bryter ut, skriver tysken: »Detta
krig är, om ni så vill, grälet från
sovvagnskorridoren i något större format.» Den till
synes lättsinniga liknelsen är mer
genomtänkt än man först skulle tro. Det är linjen
från »Den första kvinnan», som åter tages
upp, och konsekvenserna i fråga om
mellanfolkliga förbindelser är tämligen uppenbara.

Den andra punkten, där mannen förefaller
Elin Wägner illa rustad, är hans
ansvarsfulla ställning som familjeförsörjare. Daniel
Skörd, i själva verket godhjärtad, till och
med i stånd till tysta hjältedåd, rymmer
icke desto mindre till Amerika från sin
trolovade och sitt väntade barn — det blir helt
enkelt för mycket för honom att vid så
unga år avstå från frihet och framtid och
ta på sig ansvaret för ett liv, som strängt
taget är honom rätt likgiltigt. Lille Rupert
Svensson i Dialogen fortsätter, han som
trugat sin Alice till fosterfördrivning, är en
nolla bland nollor, som karaktär inte ett
uns sämre än Alice själv, men i ett
avseende olämpligare än hon till det första
föräldraansvaret: medan barnet rent
driftmässigt har ett värde för henne, är det för
honom enbart ett hinder.

Det är som synes bara två punkter —
men just på dessa två punkter hotas
mänskligheten till livet: utifrån genom kriget,
inifrån genom abortfaran. Och här låter Elin
Wägner kvinnan-modern resa sig till livets
försvar, med krav på fred och med krav på
effektivt skydd för livets upprinnelse. Märta
Cronberger sammanfattar i ett tal till
kvinnorna de två upprorspunkterna så:
»Männen är inte våra försvarare. Männen är inte
våra försörjare.» De yttersta
konsekvenserna kan över de till synes oskyldiga
fordringarna på moderskapsunderstöd i stället för
fosterfördrivningsstraff dras ända fram till
kravet på en mycket radikal
omorganisering av samhället: från den patriarkaliska
organisationsformen, där mannen som
verklig eller framtida familjeförsörjare
utgör folkförsörjningens centrum, till en
matriarkalisk, där cirklarna rör sig kring
modern med barnet. Detta är ingenstans
klart uttryckt, men står överallt mellan
raderna.

Ännu en gång har alltså kvinnosaken här
dykt upp, med samma utåtvända
stridbarhet som i Elin Wägners första böcker. Men
vad har den inte sugit upp av ett helt livs
erfarenheter! Den ensamma och kämpande
kvinnan har här kommit till klarhet om
vilka livsviktiga ting hennes strid
egentligen gällde alltifrån början, livsviktiga inte
bara för henne själv, utan för
mänskligheten.

För de fräna orden är Elin Wägner inte
rädd, men hon är blyg för de högtidliga.
Därav kommer det sig, att en av våra mest

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:51:11 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1936/0473.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free