- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiofemte årgången. 1936 /
426

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Elin Wägner. En översikt. Av Karin Boye

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utpräglat mystiska diktare med förkärlek
väljer en form, som för oinvigda kan synas
torr i sin nyktra vardaglighet. Men vad hon
inte gitter uttrycka i ord, kan det lyckas
henne att sammanfatta i en bild, en symbol,
som följer handlingen likt ett
ackompanjemang. Så är fallet i Dialogen fortsätter.
Den ledsagande symbolen där är madonnan
med barnet.

Historien börjar med att Märta
Cronbergers föräldrar gör ett besök i en gammal
kyrka, där en madonnabild från
fjortonhundratalet ännu står kvar. »För att
förklara förekomsten av en kvinnofigur och
ett barn i kyrkan» — ty vad har det oheliga
släktlivet att göra på ett heligt rum! —
berättar kyrkvaktarn den gamla sägnen om
en flicka, som bortkörd hemifrån nedkom
med sitt oäkta barn i vapenhuset; för sin
synd måste hon slita spö, vilket spögubben,
som själv var flickans rättfärdige fader, lät
henne göra så grundligt att hon dog. — Det
är madonnan i förnedringen. Gamle
Cronberger, som är spögubbens ättling, beslutar
upprätta gudsmoderns bild, men medan han
helt och hållet är upptagen av denna
himmelska spegelbild, är det dottern som
arbetar på upprättelsen av den levande
urbilden, jordens mödrar. Ännu en gång
dyker madonnan upp i berättelsen. Genom en
trettondagspredikan av gubben Cronberger
blir hennes gestalt levandegjord för
målaren Hallind, vilket har till följd att han
dekorerar riksdagshuset med underliga och
i kyrkoherdens ögon hädiska fresker:
madonnan och barnet med gasmasker,
Betlehem i gaskrig, madonnan och barnet döende.

Denna madonna med barnet är inte bara
Dialogens hjärta och skyddspatronessa, hon
är också sammanfattningen av allt det
väsentligaste i Elin Wägners hela diktning.
Kanske kan livets okränkbarhet och det
oersättliga värdet hos ett enda mänskligt
väsen inte uttryckas bättre än under bilden
av en mor med sitt barn. Hennes vädjan
om fred är mer än blott fruktan för lidande,
den bottnar i vördnaden inför det
nyskapelsens och växandets mysterium, som är
nytt i vart människobarn. Oväsentligt är
inte heller att hon håller just det heliga
barnet i sina armar: en liknelse som pekar
ut över det sig evigt upprepande, detta må
redan i och för sig vara aldrig så
vördnadsbjudande, för att antyda ett hemligt hopp
av ännu högre grad. Då madonnan på
fresken dör i gasen, vittnar hennes vemodiga
uttryck om att hon väl vet vad hennes barns
död betyder för världen.

Också den ironi, som gör madonnan till
spögubbens dotter och som låter de
dyrkande människorna gå döva och blinda
förbi, då de möter sin dyrkade idé i dess
fattiga och futtiga jordiska skepnad, är
djupt wägnersk. Hur många förmår känna
igen det heliga, så länge det ännu inte är
död och stelnad form, utan kämpande liv?

Men Elin Wägner förmår det. För henne
är mänskligheten själv Det heliga skrinet,
i vars innersta livets hjärta väntar på sin
fulla uppenbarelse.

*



Förteckning över Elin Wägners böcker.

Från det jordiska museet. 1907. Norrtullsligan. 1908. Pennskaftet. 1910. Helga Wisbeck. 1913.
Mannen och körsbären. 1914. Camillas äktenskap. 1915. Släkten Jerneploogs framgång. 1916.
Åsa-Hanna. 1918. Kvarteret Oron. 1919. Den befriade kärleken. 1919. Den förödda vingården.
1920. Nyckelknippan. 1921. Den namnlösa. 1922. Från Seine, Rhen och Ruhr. 1923. Silverforsen.
1924. Natten till söndag. 1926. De fem pärlorna. 1927. Den odödliga gärningen. 1928.
Svalorna flyga högt. 1929. Korpungen och jag. 1930. Gammalrödja. 1931. Dialogen fortsätter. 1932.
Mannen vid min sida. 1933. Vändkorset. 1935.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:51:11 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1936/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free