Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Tre generationer. Johan August — Artur — Gunnar Hazelius. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eli F. Heckscher
Om denna prägel kan det ej råda något
tvivel; han var så långt före sin död
samlad, formad och uthamrad — »en
karak-tärsfullhetens knutna hand» kallade Einar
Billing honom i sitt tal vid jordfästningen
— att alla som kände honom visste vad
han var och skulle förbliva. Mer än någon
annan hade han levat i skuggan av faderns
allt förtärande jätteintresse, och det från
födelsen moderlösa, ensamma, klena och
sjukliga barnet blev vad han blev icke
minst genom sin uppväxt under detta
tryck. Söderberg berättar en
karakteristisk anekdot från hans tidiga år, då Artur
Hazelius en gång hade kommit
glädjestrålande hem och velat att sonen skulle dela
hans glädje över att Museet fått en kvinnlig
amanuens med den ovanliga meriten att
hon hade lovat tjänstgöra alldeles gratis; när
Artur frågade den för nyheten något
reserverade gossen om det icke var roligt,
fick han till svar: »Jo, för far kan det ju
vara roligt . . .». Vid något mognare ålder
genomgick Gunnar Hazelius i sin ensamhet
en rad kriser, som hotade att ta knäcken
på honom; men till sist icke blott räddade
han sig igenom dem utan formades genom
dem med den prägel hans vänner
sedermera lärde känna.
Från en synpunkt kan man säga att
resultatet blev en personlighet av samma typ
som faderns, så till vida som dess
utmärkande drag var en av pliktkänsla inriktad
viljestyrka och handlingsvilja, som satte hela
personligheten i tjänst hos de uppställda
målen och samtidigt försvårade en spontan
livsglädje, sådan som hade utmärkt
farfadern. Men i djupare mening var skillnaden
mellan Gunnar och Artur Hazelius knappast
mindre än den emellan båda och Johan
August. Hos Gunnar Hazelius var allt
underordnat en ej blott klar utan framför
allt genomreflekterud insikt om vad som
skulle göras och varför det skulle göras;
åtminstone för egen del har jag aldrig
träffat någon som i samma grad på för-
hand tycktes ha tänkt igenom
handlingslivets förutsättningar i varje särskilt fall, och
det både för egen och för andras räkning.
Han var alltid beredd att utan förutfattad
mening diskutera de många principiella
problem som ta så stor plats för alla vakna
studenter; men när tiden var kommen för
handling, sköts allt detta åt sidan med
undantag av sådant som den lugna
prövningen hade funnit vara användbart till
handlingsunderlag. Han dj upplöjde alla
problem och särskilt dem som hade
betydelse för handlandet; det var något helt
annat än faderns ganska instinktiva,
fanatiska handlingsvilja, som visserligen var
underbar när det gällde att finna utvägar
för det en gång uppställda målet men som
valde sitt mål i långt högre grad utan
intellektuell prövning. Det fanns hos Gunnar
Hazelius en ovanlig förening av förmåga
att pröva allt och behålla det gott är med
en aldrig svikande eller vacklande förmåga
av handling.
Handlingsviljan var ett påtagligt och
viktigt gemensamt karaktärsdrag för de
tre generationerna; ingen av dem
intresserade sig för det rent inåtvända,
teoretiska eller vetenskapliga arbetet som
självändamål, utan för alla var syftet att låta
andliga’1 krafter åstadkomma resultat i
den omgivande världen. Men både
handlingsviljans motivering och dess inriktning
var fundamentalt särpräglad för var och
en av dem.
Liksom fadern hade Gunnar Hazelius en
ovanlig förmåga att förvärva vänner, och
inom min bekantskapskrets i 1890-talets
Uppsala fanns det ingen som ens
tillnärmelsevis så kunde forma sina vänners icke blott
handlingar utan allmänna inriktning, som
utan att själv synas eller ens göra sig
påmint kunde få just det gjort som enligt
hans mening behövde göras; han
karakteriserade sig själv utmärkt med orden:
»ej i någon märkbarare grad äregirig,
möjligen maktlysten». Denna viljestyrka ställde
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
