- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjätte årgången. 1937 /
29

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Bellmans dramatiska arbeten. Av Arvid Stålhane

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bellmans dramatiska arbeten

ner som blott »en förberedelse». Hans
ede-ringsprinciper stå sig emellertid ännu, men
dels utgjordes hans samling endast av
»Valda skrifter», dels fordrades, som han
säger, »till en fullständig upplaga även
upplysningar om i dessa skrifter förekommande
personer, orter, klädedräkter m. m., vilka
torde till en del böra göras åskådliga genom
kartor och teckningar, men framför allt en
samling av alla melodier, som ännu icke
blivit utgivna, men möjligen kunna
igenfinnas».

Dessa krav skulle man tro vara fyllda
med häradshövding Carléns på 1850-talet
utgivna, illustrerade Bellmansupplaga i
fem digra volymer och de av Eichhorn 20
år senare framlagda tvenne banden förut
outgiven text. Så är emellertid ej
förhållandet. Carlén är nämligen som utgivare
synnerligen otillförlitlig. Han har
godtyckligt förvanskat text och mycket ofta icke
kunnat läsa rätt innantill. För sin
kommentar har han okritiskt lyssnat till mindre
vederhäftiga meddelare och många gånger
broderat vidare på egen hand.
Kommentaren har dessutom en viss nobis-jargong,
som i vår tid verkar unken. En stor brist
är, att källförteckning till den meddelade
texten saknas. Till Eichhorns två band
finnes däremot en god sådan, men här är
kommentaren alltför summarisk och tyvärr
stundom oförlåtligt felaktig på grund av
bristande kontrollundersökningar.
Carlén-upplagan var emellertid som bokverk för
sin tid en praktupplaga, som lände
förläggar-firman Bonnier till ali heder. Dess största
värde ligger också numera i de ur
topografisk synpunkt värdefuUa träsnitten.

Då Fredmans Epistlar första gången
(1790) förelågo i tryck, skrev
Stockholms-Postens recensent i sin anmälan: »I alla
afseenden är Uplagan wacker och wäl
besörgd». I få ord kan man icke bättre
karakterisera de nu föreliggande 6 delarna
av Bellmanssällskapets standardupplaga av
skaldens samlade skrifter. De ha också rönt

vederbörlig uppskattning av kritik och
publik. Från och med sjätte delen har ett
nytt skede emellertid inträtt i verkets
ede-ring. Tidigare har ett redaktionsutskott av
flera specialforskare handhaft den, varvid
dr Ragnar Ekholm svarat för textkritiken
och de språkliga förklaringarna och
samtidigt varit verkets huvudredaktör. Med
hängivenhet och omsorg har dr Ekholm
skött sin uppgift, och då han nu på grund av
bristande tid nödgats avsäga sig
redaktör-skapet, kan han lämna sin post i känslan
av väl förrättat värv. En utomordentlig
medarbetare hade man haft i arkivarien
Ivar Simonsson, vilken före sin alltför
tidiga bortgång hann bidraga med den
litteratur- och personhistoriska samt
topografiska kommentaren i verkets två första,
viktiga delar, på vilka han även satte sin
starkt personliga prägel. Det var en med
skalden nästan kongenial brio över
Simonssons mycket kunniga och med en viss
älskvärd snärtighet utformade notiser. Hans
bortgång blev en oersättlig förlust för
stan-dardupplagan.

Vid tiden för dr Ekholms avgång från
redaktörskapet fann man att särskilda
åtgärder måste vidtagas för att den till
12 band planerade upplagan skulle kunna
föreligga färdig 1940 till 200-årsminnet av
Bellmans födelse. Nu stod också i behaglig
tid en ny, för uppgiften synnerligen väl
förberedd kraft till förfogande, nämligen fil.
lie. Olof Byström, vilken redan tidigare,
bl. a. i sällskapets serie av Bellmansstudier,
dokumenterat sig som väl förtrogen med
den skald och det avsnitt av svensk
litteraturhistoria, som sällskapet tagit till sin
uppgift att odla. Det krävande
redaktionsarbetet övertogs nu helt och hållet av Olof
Byström, som sålunda numera ensam
svarar för såväl den kritiska texteditionen som
ali kommentar, med undantag för den som
berör musiken. För denna liksom för
musikbilagan svarar som förut docenten Gunnar
Jeanson. „

29

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1937/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free