Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Bellmans dramatiska arbeten. Av Arvid Stålhane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A r v i cl Stål hane
på sin text för kungen, och man påträffar
ett flertal notiser om den i dagspressen och
i gustavianernas dagböcker och brev.
Emellertid har Bellman efter allt att döma icke
varit skapad till librettist. Kungen bad
honom omarbeta operan, och allmänna
omdömet synes icke ha jävat Fischerströms
bekanta dom, att »den var för vidlyftig
med ennuyanta descriptioner». Hårdare
kritici funno den stämplad av »den lägsta
smak». Oxenstierna hade från sin
sekreterarepost i Wien varnat Bellman för att i
operan »inblanda sin krog». Av de få
bevarade stroferna är det omöjligt att bilda
sig någon uppfattning i saken, men det är
nog här skon klämmer. Har, som man antar,
skaldens sköna väcksång »Opp Amaryllis»
ingått i Fiskarena, är det dock fara värt,
att flera sådana mästerstycken med
densamma gått förlorade.
Gustav III hade sålunda missräknat
sig på sin protegé, och det skulle dröja 14
år, innan Bellman ånyo betroddes med något
uppdrag som officiell dramatiker, en tid
under vilken han dock ingalunda var
bortglömd å högre ort, utan tvärtom fick röna
upprepade bevis på konungens
uppskatt-tande välvilja. Dessa år utmärkas även i
övrigt av en påtaglig nedgång i skaldens
produktivitet, en helt naturlig avspänning
efter epistelårens prestationer av slösande
snille. Det är också betecknande, att det
just är dessa år som hans ställning i det
borgerliga samhället konsolideras;
Bellman anställdes vid Nummerlotteriet och
bildar familj. Skaldens tystnad dessa år var
så påtaglig, att man t. o. m. i pressen
började efterlysa nya alster av hans lyra och
lät påskina, att hemvärmen icke varit
fördelaktig för densamma. Några äldre,
religiösa texter i omtryck, den kortlivade
skämttidningen Hwad behagas? och
slutligen utgivandet av Bacchi Tempel är i
huvudsak allt varmed Bellman under denna
period framträder offentligt. Att han sedan,
efter dessa c: a 14 år, upplever en ny skalde-
vår, som kulminerar åren omkring 1790 i
samband med publicerandet av Epistlarna
och Sångerna, är här icke platsen att
närmare gå in på, frånsett att faktiskt åtta av
hans dramatiska arbeten härunder se
dagen, och till vilka senare vi nu övergå.
Typiskt nog äro de alla
tillfällighetsstycken. Vid en tid då teaterintresset inom
allt större kretsar stegrats enormt över hela
Europa och icke minst i Sverige genom
Gustav III:s framgångsrika bemödanden
att göra den dramatiska konsten
hemmastadd i landet, hade det bl. a. blivit en
fullkomlig mani att med särskilda små
pjäser och divertissementer fira alla
möjliga bemärkelsedagar, både stora och små.
Särskilt gällde detta den teaterbitna
kungliga familjen, som aldrig underlät att
celebrera någon födelse- eller namnsdag,
konungens hemkomst från en resa, en
grundstensläggning eller dylikt med ett
divertissement, som då oftast hade karaktären av
en prolog eller efterpjäs till något större
skådespel. Som tillfällena voro många,
uppstod på detta sätt en ofantligt rik
repertoar av växlande värde. En del mera
allvarligt hållna pjäser äro signerade av
Adlerbeth och Kellgren, flitiga skribenter i
genren voro Björn, Envallsson och
Schröderheim, t. o. m. Gustav III författade en
dylik liten pjäs, Födelsedagen, men de
mest lyckade voro likväl Oxenstiernas och
Bellmans. Särskilt den senares
tillfällighetsstycken, de flesta skrivna för hovet,
utmärka sig för en levande åskådlighet och
en varm och älskvärd lyrik, som höja dem
över mängden av dessa efemära alster.
Gustav III försummade aldrig, då
omständigheterna så tilläto, att anknyta någon
särskild högtidlighet till årsdagen av sin
lyckade statsvälvning 1772, och
festligheterna avslutades vanligen med en eller
flera teatraliska föreställningar. Den 19
augusti 1786 lades sålunda grundstenen
till Haga slott, varvid ett synnerligen
elegant divertissement av Oxenstierna med
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
