- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjätte årgången. 1937 /
34

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Bellmans dramatiska arbeten. Av Arvid Stålhane

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Arvid Stålhane

honom, som givits även senare. Vid de
s. k. Stadionspelen i Stockholm sommaren
1918 uppfördes nämligen ett folkligt
sånglustspel »Bellman» av Axel Berggren, vari
Kersö värdshus ingick som ett mellanspel.
Den fasta dekorationen gjorde, att det
därvid kom att utspelas framför ett av
koppartälten vid Haga, men detta minskade ej
nämnvärt det goda intrycket.

I höst har Värdshuset ånyo framförts och
i tänkbarast lämpliga miljö, Drottningholms
slottsteater. Dock kom det trohjärtade lilla
stycket denna gång ej fullt till sin rätt. Man
hade nämligen ej på alla händer funnit den
rätta spelstilen. Nu bröts det tyvärr både
mot den och tidstroheten. Nästa år, den 19
augusti, infaller 150-årsdagen av premiären.
Vore det icke en uppgift för vännerna av
gustaviansk teater att då låta det återuppstå
vid en festföreställning, gärna i samband
med något av Bellmans längre
teaterstycken?

Som andra pjäs borde lämpligen skaldens
versifierade divertissement Dramatiska
sammankomsten kunna ges. Det kastar
nämligen ett visst, låt vara skämtsamt ljus över
ett avsnitt i Gustav III:s teaterhistoria.
— När kungen lyssnade till slutkören i
Kersö värdshus:

Dyre kung, våra hjärtan inviga

Odödlighetens tempel åt dig!

Ej bland hjältar, som världen bekriga,

Ditt banér det blodigt höjer sig.

måste dessa ord ha skorrat i hans öron, ty
just vid denna tid sysslade hans tankar
med det planerade kriget mot Ryssland!
Några månader senare fingo också dessa
planer sin närmare utformning under de
konseljer, som under föråret 1788 höllos
i den då nyuppförda s. k. Turkiska
paviljongen på Haga. Sedan Gustav i december
1789 återvänt från krigsskådeplatsen i
Finland, blev paviljongen ånyo platsen för
förhandlingar, men denna gång av mindre
allvarstyngd art och med andra agerande.

De förekommo nämligen i Dramatiska
sammankomsten, vilken Bellmanspjäs gavs där
nyårsnatten till 1790 inför Gustav och några
av hans intimaste vänner. Skämtet är byggt
på det minst sagt onådiga mottagande, som
från skådespelarnas sida kommit det i maj
stadfästa nya teaterreglementet till del.
Pjäsen framställer parodiskt en av de i
reglementet stipulerade »Allmänna eller
Dramatiska sammankomsterna» med teaterns
aktörer och aktriser, vilka skulle hållas varannan
måndag. Bellman har dessutom ökat det
komiska intrycket genom att låta de
deltagande skådespelarna uppträda i varandras
kostymer, så att Lars Hjortsberg spelade
mamsell Löf, Schylander spelade
Hjortsberg o. s. v. Dialogen är synnerligen
realistisk. Genom att tämligen obarmhärtigt
blotta de uppträdandes små egenheter tar
den annars så blide skalden här en liten
hämnd på det utskott av skådespelarna, som
hade att fastställa Kungl, teaterns
repertoar. Detta hade nämligen ett halvår
tidigare, tillsynes utan skäl, refuserat en av
Bellman inlämnad pjäs, Den ärorika dagen,
författad med anledning av slaget vid
Högland och formad som en hyllning till
segraren, hertig Carl. Nu ger han en ganska
elak närbild av sina antagonister, deras
intriger och den brist på disciplin, som just
framtvingat det misshagliga reglemente
över vilket Bellman låter dem i skilda
tonarter högljutt beklaga sig. I slutscenen
uppträder skalden själv som blind soldat,
sjungande ett impromptu till cittra.

Gustaf III måste ha uppskattat pjäsen,
ty även till påföljande nyårsafton får
Bellman det hedrande uppdraget att författa
kvällens dramatiska inslag på Haga.
Tydligen uppmuntrad av sin framgång hade han
tidigare under året fullbordat tvenne
lustspel, om vilka mera nedan, och han skriver
nu sitt bästa dramatiska alster,
Mantalsskrivningen, en liten enaktare på prosa med
inlagda sångstycken. Bellman synes själv ha
satt värde på denna säkert tecknade folk-

34

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1937/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free