Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Axel Fridell och hans teckningar. Av Gunnar Jungmarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Fridell och hans teckningar
Engelsk positivspelare. Tuschteckning.
Nationalmuseum.
av de hopplösaste vintrar jag upplevt.
Nu är det skönt att sitta vid ett glas på
boulevarden och blinka mot
mademoisel-lerna och skyn som är full av ljus. På andra
sidan ser du vår ungdoms poet. Han bodde
också en gång på lie S:t Louis, men var
visst mycket sorgsen tror jag.
Hav misskund! Res, och uppsök Klearista!
Säg, att jag finns och hoppas till det sista.
Du känner henne lätt igen. Hon gråter!1
Under dessa år var det som mötet med
slumkvarterens olyckliga existenser tycks
ha gripit honom i hans innersta och givit
en ny prägel åt hela hans konst. Det hade
funnits perioder när denna, och särskilt då
grafiken, visat hotande tendenser att
förlora sig i artisteri, tom elegans och teknisk
skicklighet. Nu blir den rikare och
mänskligare, med en underton av patos.
1 Citatet är hämtat ur José-Maria de
Héré-dias dikt »Slaven», i Karl Asplunds
översättning.
Fridell studerade gatans typer och
tecknade dem i deras miljö, med en fri, djärv
och expressiv stil. Än är linjen tunn och
nervöst spröd, än kraftigt och flödande
nedraspad, med plumpar och summarisk
lavering.
Typgalleriet levde sedan vidare i hans
fantasi och återuppstod i hans
skräckvisioner, som genom naturstudiet förlänats
en skrämmande realitet. Men jämlöpande
med dessa bilder skapade Fridell teckningar,
där man också möter individer från livets
skuggsida, vagabonder, krymplingar och
löskerkarlar, men där stämningen är en
helt annan; det innebär på sitt sätt ett
återknytande till det som han en gång gav
i bilden med det sorgtyngda paret på
terrassen vid floden.
Hans fräna nidbilder hade genomgående
skildrat borgare i stadsmiljö, nu är hans
fantasi i stället fylld av natursyner, där
vaganter och tiggare flockas tysta i dungar-
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
