Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Karl Wåhlin. Ord och Bilds grundare. Född den 14 juli 1861, död den 27 januari 1937. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G.
L au r i n
indolensens självförs var i det uttrycket, ty
han var oavlåtligt verksam, och vad hans
produktion angår, utmärkte den sig mera
för kvalitet än för kvantitet. Goethes dikter
översattes av honom, och boken, fick
förtjänt tack. Med det goetheska lugnet och
med diktarens vidsynthet ägde översättaren
något gemensamt.
Besinning var Karl Wählins ord. Det
grekiska sofrosyne, jämnmått och balans,
passade hela den wåhlinska livssynen. Han
var och ville vara vänligt och förstående
inställd. Bildning, odling, tradition och
pietet äro ord, som säga något om hans
atmosfär. Den svävade över Ord och Bild.
Han hade en personlig uppfattning och lät
trots ali försynthet icke prata omkull sig.
Ja, man kan ej frånkänna honom en del,
kanske mycken envishet. Hans kritiska
uppsatser voro klara, kloka och oväldiga,
och jag minnes att Axel Gauffin, hans
kamrat och sedermera chef, med alldeles
särskild värme framhöll den wåhlinska
konstkritikens stora värde. Även på den
minsta konstkritiska uppsats nedlade han
mycket arbete. Var han höger eller
vänster? Han tyckte ej om det våldsamma,
hade föga känsla för partigrupperingarna
och en avgjord sympati för den humana
lösningen. En sådan kan ej bli profet
eller diktator, säger kanske någon, och
med fog. Men ligger det ej något
värdefullt i, att den, som vill ge sin tid och
sitt land en kulturtidskrift, har intressen
både i det förflutna, i samtiden och i
framtiden? Tålamod, kringsynthet och en vaken
kritik fordras vid antagandet av en
tidskriftsartikel, och även en uppmärksam
granskning av korrekturets språkliga form
samt av sakuppgifterna. Jag har aldrig
råkat någon granskare, för vilkens sakliga
kritik jag så obetingat och tacksamt böjde
mig som för Karl Wåhlins.
I sin konstsmak tillhörde Wåhlin
egentligen Konstnärsförbundet, men den oväld,
med vilken han såg på olika konstrikt-
ningar, och den historiska, i mitt tycke
riktiga blicken vid sidan av det
personliga njutandet av konsten, som väl är det
allra viktigaste, gjorde, att han väl passade
som amanuens i Nationalmuseum, en
befattning han skötte från 1890 till 1930
och därav nära ett decennium som museets
sekreterare. Han satte stort värde på sitt
av Lunds universitet tilldelade
hedersdoktorat och ej mindre på
hedersledamot-skapet i Konstakademien. Hans grundliga
litterära intresse framkallade hans val till
ordförande under några år i Sveriges
författareförening, där han såsom en fridens
man kanske var mindre lämplig. Han höll
mest pä det positiva arbetet, och med
ihärdigt intresse verkade han i det litterära
samfundet De Nio.
Den känsla för frihet och
oavhängighet, som var utmärkande för hans
kynne, gjorde honom särskilt lämpad för
redaktörsskapet i Ord och Bild. Det är
en imponerande och väsentlig del av
den skandinaviska litteraturen och konsten
vi finna behandlade i dess spalter. Med
nästan alla mera betydande svenska,
norska, danska och finska författare var
han bekant, med många god vän. I
Finland hade han personliga vänner i Werner
och Alma Söderhjelm, Axel Gallén och ej
minst i Gunnar Castrén. Man kan med
sanning säga, att Ord och Bild följt med
tiden under de fyrtiofem år den verkat
under Karl Wåhlins redaktörsskap. I första
årgången behandlas Werenskiolds konst
av Richard Bergh, i en av de sista skriver
Henrik Grevenor om »Norges nye
monumentalmaleri». Och den modernistiska
konsten skildras av Pär Lagerkvist i någon
av de senare årgångarna. Många, nästan
alla av våra bästa skalder ha skrivit i Ord
och Bild. Redan i de första årgångarna
finner man namn som Oscar Levertin, Per
Hallström, Gustaf Fröding, Karlfeldt,
Hjalmar Söderberg. Och går man fram i tiden
ett fyrtiotal år, finner man i tidskriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
