Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Pehr Evind Svinhufvud. Av Fredrik Valros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pehr Ev ind Svinhufvud
Då denna lantdag samlades hade mycket
hänt under den föregående tiden.
Orosmolnen i öster, observerade av skarpsynta
och vakna patrioter men föga
uppmärksammade av den stora allmänheten, hade
tätnat och mörknat på ett olycksbådande
sätt. I oktober 1898 hade Bobrikoff som
nyutnämnd generalguvernör anlänt till
Helsingfors och i ett tal skisserat sitt
program som gick ut på att stärka det band,
»som fäster landet vid de övriga delarna av
det ryska väldet». Då urtiman samlades
i januari 1899 fick den såväl genom
trontalet som genom en överlämnad
proposition till ny värnpliktslag veta, att rysk
värnplikt skulle införas i landet.
Förslaget skulle dessutom blott underställas
lantdagen »för förberedande prövning»
— redan det en grundlagsvidrig
begränsning. Lantdagens svar blev efter några
månaders omsorgsfull behandling avböjande
och försett med en detaljerad och
grundlig motivering, som belyste frågan ur
rättsliga, kulturella och militära synpunkter.
Men medan lantdagen behandlade detta
ärende presenterade Bobrikoff ett annat
aktstycke, det s. k. februarimanifestet
som icke bara bröt mot den regentbesvurna
författningen utan helt enkelt
överkorsade den.
Därmed inleddes den tjugu år långa kamp
för lagen och mot våldet, i vilken
Svinhufvud småningom kom att spela en
framträdande och slutligen avgörande roll.
Det är en i våra dagar rätt allmän
föreställning att Finlands folk som en man,
konsekvent, ihärdigt, heroiskt och
sammanbitet värnade rätten mot godtycket,
friheten mot diktaturen. Uppfattningen är
oriktig. Ännu 1899 kunde man tala om
ett enigt folk, om en samlad fosterländsk
opinion, redo att pröva den vapenlöses
kamp mot övermakten. Men i slutet av
följande år är ställningen redan en annan.
Den 10 december 1900 fyller
fennomanhöv-dingen Yrjö-Koskinen 70 år. Han begår
dagen med att i Uusi Suomi rikta ett öppet
brev »Till mina vänner». Innehållet i
maningen är att varje förbindelse med det
svenska partiet bör upphöra och att ali
kraft bör inriktas på att stärka det finska
språkets ställning och det finska
national-medvetandet. Alltså: samling kring
språkstridens fana medan försvaret av
författningen är någonting sekundärt.
Genom denna paroll ställdes fennomanin
vid en skiljeväg. Det finska partiet, till
vilket Svinhufvud hörde, tudelades. En del,
i början rätt liten, i fortsättningen mycket
stor, följde Yrjö-Koskinen, vid vars sida
ett år senare Danielson slöt upp. Den
andra delen ingick förbund med svenskarna
i det passiva motståndets tecken.
Principen var: icke lyda olagliga påbud,
organiserad kamp i det tysta mot den övermakt
som trotsat rätten, vördnad i handling
mot vad lantdagen 1899 i en kläm
karakteriserat som sin »i en högre världsordning
grundade plikt att fasthålla vid den lag
och rätt, som år 1809 högtidligen
tillförsäkrats vårt folk att oförryckt
bibehållas».
Under urtima lantdagen,
värnpliktslantdagen, yttrar sig Svinhufvud icke.
Följande år, då lantdagen ånyo samlas har
han ofta ordet, men det är mest i samband
med praktiska lagstiftningsfrågor, i
synnerhet vattenrättens reformering. Att
Svinhufvud emellertid åtnjöt sina
ståndsbröders förtroende framgår av att han, då
ständermötet avslutas i juni 1900, utses att
hålla avskedstalet till bondeståndet —
något berodde valet måhända även på att
Svinhufvud var en av de jämförelsevis få
adelsmän som kunde perfekt finska. I
talet finns det några meningar som antyda
den plattform, från vilken det passiva
motståndets och Svinhufvuds egen kamp skulle
komma att föras. Ständerna ha, yttrade
talaren, »ansett som sin förnämsta uppgift
att skydda den samhälls- och rättsordning,
som i sekler varit grundvalen för vårt folks
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
