- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjätte årgången. 1937 /
90

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Pehr Evind Svinhufvud. Av Fredrik Valros

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fredrik Valros

hela liv och framåtskridande och som är
lika dyrbar för oss alla.» Märkligt är talet
emellertid icke, om det jämföres med vad
andra talare samtidigt yttrade.

Men den ryska våldsmakten marscherar
vidare, den ena olagliga förordningen fogas
till den andra, ämbetsverken tömmas på
laglydigt folk och fyllas med inhemska
und-fallenhetsmän, domstolarna skonas icke
heller, alla vädjanden till monarken bli
ineffektiva — man trodde rätt allmänt ännu
då att kejsaren var förd bakom ljuset av
listiga och samvetslösa rådgivare — och
Bobrikoff utrustas med obegränsade
diktatoriska fullmakter. I februari 1903 drabbas
Svinhufvud själv av slaget. Åbo hovrätt,
där han sedan 1901 är assessor, vägrar att
rätta sig efter en olaglig förordning och
följden blir att 16 av dess ledamöter bland
dem Svinhufvud, avskedas utan laga
rannsakan och dom. Av de återstående tre
ledamöterna gör en jämte 21 tjänstemän
gemensam sak med de avskedade. Stormen
sveper även över hovrätterna i Vasa och
Viborg, över städernas borgmästare.
Tidningspressen oskadliggöres och de för
systemet mest kända motståndsmännen
landsförvisas. Emellertid arbetar
laglighetsfron-tens högkvarter, den s. k. kagalen, för full
maskin. Man ger de lagtrogna
tjänstemännen direktiv, sprider meddelanden så gott
man kan, försöker hålla modet uppe och
hoppas på regimförändring i Ryssland.
Svinhufvud får allt viktigare
förtroendeuppdrag av kagalen, vars styrelse han
tillhör efter den av avskedet betingade
flyttningen från Åbo till Helsingfors. I april
1903 sitter han som ordförande vid ett
möte i Lahtis där 180 jurister lägga råd
om, huru domare och tjänstemän skola
förhålla sig till de lagstridiga påbuden.
Men mörkret tätnar och Bobrikoff sänder
optimistiska rapporter till Petersburg. Han
håller på att vinna spelet.

En dag, den 16 juni 1904, möter han
dock sitt öde i Eugen Schaumans gestalt.

I stillhet och förtvivlan hade en ungdomlig
stämning arbetat sig fram, som krävde
mer aktiva insatser och större direkta
handlingsmöjligheter än vad det passiva
motståndet kunde erbjuda. I Fjärran östern
rullades de ryska linjerna upp av
japanerna och man börj ade på allvar inom vissa
kretsar i Finland syssla med tanken på en
fullständig frigörelse från tsardömet —
redan våren 1902 hade publicisten Axel
Lille under stormande applåder vid
Nylands nations årsfest givit parollen »lös
från Ryssland».

Hösten 1904 beslöto herrarna i
Petersburg att låta den finländska lantdagen
samlas. Under åren efter den föregående
lantdagen hade Svinhufvud hårdnat, och
hans plats var nu bland de mest
oförsonliga laglighetsmännen. Han hörde till dem
som förfäktade ståndpunkten, att
lantdagen icke skulle befatta sig med vanliga
ärenden innan monarken besvarat den
»stora petitionen» om laglighetens
återställande: i det utskott som utarbetade
framställningen hade han varit en av de
verksammaste krafterna under Mechelins
ordförandeskap. Några veckor senare, efter
julferierna, förklarar Svinhufvud, att han
vägrar att arbeta i lag- och
ekonomiutskottet, vars ordförande han är, emedan
förutsättningar saknas för ett regelrätt
lantdagsarbete. Hans yttranden få en allt
skarpare tillspetsning. I Petersburg har
man gått med på eftergiften att inställa
de olagliga värnpliktsuppbåden på villkor
att Finland betalar 10 miljoner mark.
Lantdagen godkänner kompromissen, men
Svinhufvud reserverar sig. Även nu talar
han på adelns vägnar till bondeståndet.
»Låtom oss hoppas» yttrar han, »att
Finlands folk hädanefter enhälligt betraktar
som bindande endast de lagar, som
uppstått i grundlagsenlig ordning: att folket
segt och orubbligt håller fast vid den
fäderneärvda samhällsordningen, som i själva
verket vilar på synnerligen demokratisk

90

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1937/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free