Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Pehr Evind Svinhufvud. Av Fredrik Valros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pehr Ev ind Svinhufvud
mandat, något mer än svenskarnas 24 men
mindre än hälften av det gammalfinska
undfallenhetspartiets 59. En av den nya
lantdagens första åtgärder blev att välja
talman. Svinhufvud samlade 134 röster —
svenskarnes, de konstitutionella finnarnas
och socialdemokraternas; de sistnämnda
ville genom valet markera sin anslutning
till de synpunkter, som
Hohenthalförsva-ret innehållit. Men gammalfinnarna gingo
sin egen väg och röstade på en kandidat
ur sina egna led.
Därmed inledes en ny period i
Svin-hufvuds liv — han är då 46 år gammal.
Någon egentlig arbetsro fick lantdagen
före världskriget icke. Under sex år
besväras valmännen fem gånger till urnorna,
fyra gånger på grund av upplösningsdekret.
Meningen är att opinionen skall tröttas ut
genom ideliga val, men den effekten
uteblir. Svinhufvud sitter oavbrutet som
talman, omvald nio gånger i följd. Det är en
mörk och olustig’tid. Ljusningen 1906 hade
visat sig vara blott en reva bland molnen.
Ryssland samlar sig under Stolypin till
nya kraftåtgärder mot Finland, där
socialdemokratin genomlever en parlamentarisk
slyngelperiod. Lantdagsarbetet är en serie
av framställningar, petitioner och adresser
gällande konstitutionella övergrepp,
grundlagsbrott och rättsvidriga handlingar.
Svinhufvud för ordet med överlägset lugn,
myndigt, sakligt, uthålligt och formellt
mästerligt. Plena bli oändligt utdragna med
översvämmande ordflöden, men Svinhufvud
sitter i sin talmansstol som en granitskulptur.
Själv yttrar han sig blott då riksdagarna
samlas och skingras. Varje ord han säger
har sin guldprägel av den konstitutionella
skolan vid seklets början. Redan i augusti
1908 fastslår han, då lantdagen öppnas, i
sitt svar på trontalet: »Varje åtgärd som
innehåller en avvikelse från den i grundlag
stadgade ordningen, måste uppfattas som
ett åsidosättande av Finlands rätt och är
fördärvlig till sina följder. Därför hava
några åtgärder under den senaste tiden
väckt allvarsamma bekymmer hos folket»
— det är fråga om att vissa finländska
ärenden skola beredas av det ryska
ministerrådet. Svinhufvud upprepar samma
synpunkter i ett kort tal då följande års
lantdag samlas. Den ryska repliken kommer
ett par dagar senare: upplösning och nya
val. Metoden gör ett visst intryck i så måtto,
att lantdagen ett par gånger finner att
talmannen bör tiga och den själv i fylligare
aktstycken formulera sina bekymmer. Men
1910 går lantdagen med på att talmannen
säger sanningen om det nya ryska
programmet, som går ut på att Finland skall
helt inkorporeras i den ryska lagstiftningen.
Svinhufvud förklarar att han icke för
behandling ämnar föredraga de mot
grundlagen stridande förslagen. Det ryska svaret
blir att lantdagen ånyo upplöses. Och så
pågår det i en ständig cirkel. Varje gång
Svinhufvud uttalar sig bli hans ord ett
betonande av rättens helgd och plikten att
icke underkasta sig. I mars 1913 finner
lantdagen dock, rättare sagt
socialdemokraterna, Svinhufvud obekväm. Han hade på
förhand sagt ifrån, att om han bleve väld till
talman, så skulle han icke tiga. Klubban
lägges i socialdemokraten Tokois hand med
80 röster, Svinhufvud får 68 och
gammalfinnen Ingman 41 röster. Sista gången
lantdagen samlas före kriget är i mars 1914.
Svinhufvud är av sjukdom förhindrad att
närvara och K. J. Ståhlberg utses till
talman. Då nästa lantdag väljes, mitt under
brinnande krig, befinner sig Svinhufvud i
Sibirien som deporterad.
Hela historien om enkammarlantdagarna,
från reformens genomförande till den ryska
revolutionen, är ett dystert kapitel, rättens
David i till synes hopplös kamp mot
styrkans och våldets Goljat. Men under alla
dessa år hade Svinhufvuds gestalt i det
allmänna medvetandet vuxit till en symbol,
dimensionerna hade vidgats, måtten
blivit monumentala. Uteslutet är emellertid
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
