Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Pehr Evind Svinhufvud. Av Fredrik Valros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik Valros
icke att utvecklingen automatiskt hade
försvagat konturerna och låtit honom
försvinna bland mängden av
laglighetskam-pens veteraner, vilkas insatser nya
årgångar småningom glömma. Då händer
hösten 1914, ett par månader efter
krigsutbrottet, något som gör att hans roll som
symbol får en dittills icke skådad
dramatisk gestaltning.
Som prokurator, lagarnas högsta
väktare, satt då ryssen Kasanski. Denne
begärde i en ämbetsskrivelse avskrift av ett
domstolsprotokoll gällande ett ganska
vardagligt mål. Svinhufvud, som då verkade
som domhavande i vederbörande domsaga,
Lappvesi i Viborgs län, gjorde sig ingen
brådska att besvara skrivelsen. Då han
äntligen gjorde det förklarade han i nykter
och prosaisk ämbetsmannastil:
Enär innehavaren av prokuratorsämbetet K.
Kasanski såsom varande medborgare i
kejsardömet Ryssland icke kunnat i strid mot
Regeringsformen av den 21 augusti 1772 och dess
4 och 10 §§ ävensom 1 punkten i
Förenings-och säkerhetsakten av den 21 februari och 3
april 1789 lagligen utnämnas till prokurator i
Kejserliga Senaten för Finland och hans
utnämning tydligen ägt rum i stöd av den laga
kraft icke ägande ryska s. k. likställighetslagen,
kan han förty ej anses såsom laglig
prokurator i Finland. I anledning härav anser jag mig
icke berättigad insända det äskade transsumtet,
vilket jag härmed har äran meddela
prokuratorsämbetet.
Detta var ju någonting oerhört. Här
företog sig en vanlig civil domare att åberopa
gamla svenska lagar mot stormakten
Ryssland, i krig allierad med världens
mäktigaste stater! Kasanski satte sig i rörelse,
generalguvernören Seyn desslikes. Den
sistnämnde gav Senaten befallning att
omedelbart avskeda den uppstudsige domaren,
sedan gammalt hjärtligt hatad av Seyn,
vilken i sitt brev formligen kippar efter
andan inför Svinhufvuds »förvända åsikter»
vilka denne varit »nog förmäten att på det
mest oförsynta sätt» försvara. Svinhufvuds
»öppet visade och fräcka vanvördnad samt
olydnad» gjorde att han »med hänsyn till
den statliga ordningens och rättskipningens
bästa icke längre kan tolereras i statens
tjänst över huvud och i domarämbetet i
synnerhet». Men Svinhufvud tog saken
kallt och gjorde sig redo att förrätta ting i
vanlig ordning: en domare kunde ju inte
avskedas med stöd av en olagligt
tillkommen förordning, som Seyn åberopat. Den
24 november anländer en polisofficer jämte
några konstaplar från Viborg. Svinhufvud
sitter i rätten jämte nämndemännen.
Officeren stiger in och förklarar Svinhufvud
anhållen. »Visa Edra papper» säger
Svinhufvud. »Här är de, men stig upp när Ni
talar med oss», genmäler officeren. »Jag
stiger inte upp för Er så länge jag är
domare i sittande rätt». Polismännen gå till
aktion. »Jag kan inte börja slåss med
herrarna, för mig vart ni vill, men olagligt
är det».
Det är den scenen som outplånligt ristats
in i det allmänna medvetandet. En mängd
andra domare hade också under de
föregående åren häktats, men det hade inte skett
inför en tingsmenighets ögon och i sittande
rätt. Svinhufvud hade som lantdagstalman
en position som ingen annan. Det
avkunnades icke ens någon formell dom över
honom innan han fördes till Sibirien. Här stod
man inför den renodlade och nakna
motsättningen mellan rätten och våldet,
brutalare än den som Runeberg hade förevigat
i sin dikt Landshövdingen. Det var ett
drama mer åskådligt än alla diktade
skapelser. Ingen enskild händelse bidrog så
starkt som denna att öppna ögonen för,
vad det kort förut publicerade
programmet för Finlands fullständiga uppgående i
Ryssland innebar. Det var döden,
tillintet-görelsen, som väntade.
Svinhufvud måste stanna i Sibirien ända
till dess den ryska revolutionen i mars 1917
vräker tsarväldet över bord. Hans
hemfärd blir ett sannskyldigt triumftåg, och
då en ny regering bildas övertar han posten
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
