Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G.
Laurin
Fot. Jæger.
S j) ökdamen. Märta Ekström som
Donna Angela.
Antoinette, som alldeles ung flicka kom till
Frankrike för att gifta sig med sedermera
Ludvig XVI, lär hon haft avsmak för
sminkning. Något förbryllad över, hur hon skulle
komma över gränsen osminkad, utgav Ludvig
XV en order, att hon skulle visa sig utan
smink. Sminkade damers »krigsmålning» före
drabbningarna på Veneris’ fält borde få sin
historia. Herrarna i Calderonkomedien
rasslade med sina värjor och voro ömtåliga om
sin pundonor, men glanspunkten i det hela
var donna Angela—fru Märta Ekström, en
ung änka, som ibland uppträdde som ett spöke.
Man påstår, att änkesorgen i Spanien varar
onaturligt länge — jag tror det är tre år.
Donna Angela ansåg nog tre dagar vara lagom.
Hon sprudlade av liv, var en levande
vattenkälla och borde ha framkallat ett riktigt
blodbad bland alla sina svartsjuka beundrare.
En högtbildad spanjor, som såg Spökdamen
här, yttrade sin förtjusning över den utsökta
stilfullhet, som fanns hos dräkterna och
Bertil Damms dekorationer, och sin förvåning
över, hur väl man här kunde återge spanskt
i6oo-tal.
Det är nu femton år sedan Birger
Sjöberg genom sin samling visor »Fridas bok»
vann många hjärtan genom att med poesiens
trollspö vidröra det man övermodigt kallat
småbrackigheten och ge åt småstadens
småfolk värden, som man med förtjusning
upptäckte, då han med nyssnämnda heliga spö
pekade på dem. Det är ibland dumt att
jämföra, men med bibehållande av proportionerna
skulle man kanske kunna säga, att han något
liknade Bellman, då denne med användning
av trollspöet berörde Stockholms fyllbultar
och slynor och bestänkte dem med humorns
gudomliga vätska samt därigenom fick dem
att visa, att de också utan att veta det
förfogade över dyrbarheter. Ja, till och med hela
Stockholm fick av honom sitt skönhetsvärde
ökat. Finns det någon tråd i lustspelet Fridas
visor? Ja, möjligen äro de nio tablåerna
fästade vid varandra med tråckeltråd av
författarens broder Gösta Sjöberg, som gjort
den ytterligt svåra bearbetningen. Men
åtminstone jag hörde och såg stycket med stort
nöje. Mail kände sig vara i Sverige — det
är# så ytterligt sällan man får vara det på
teatern. Här fick man i lilla Paris — det har
obetydliga likheter med stora Paris — vara
med om järnhandelsbiträdet Oscar
Anderssons fyra bekymmer, över vilka den ordentlige
unge mannen förde bok. Man förbinder ej
gärna det lärorika och något pedantiska med
en älskare, men den alltid bekyttade Oscar
var dock en riktig sådan i tukt och ära och
med den nordiska svalkan i lidelsen. Sture
Lagerwall lyckades utan ringaste överdrift i
komiken ge en verklig charm åt hans blyga
person. Hur var Frida i verkligheten?
frågade jag mig med en viss spänning, ty jag
är, visserligen rent platoniskt, rätt fäst vid
hennes älskliga och korkade person. »Något
ljuvt och änglaaktigt skiner omkring Fridas
huvud, medge det», sjunger Birger Sjöberg.
Fridas ande har tagit mandom, eller rättare
kvinndom i Anna Lindahls gestalt. Hennes
småleende under den lilla halmhatten var så
intetsägande och så oemotståndligt för Oscar,
att hon så att säga plockade upp honom ur
hans svartsjuka och nedslagenhet blott genom
att älskvärt visa honom sina vackra tänder.
Varför erfara vi en liten lyckokänsla, då vi
se en riktig typ ? Är det något av
igenkännandets glädje, blandat med ett »si människan?»
Hur härligt maläten var ej järnhandlar
Kohl-man i Blickingbergs gestalt! Man skrattar åt
det lilla servila djuret Gyllberg, format av
no
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
