Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
buffa komponerad av A. N. von Höpken
och kallad II bevitore — Drinkaren, var en
varning för omåttligheten. På ett elegant
stiliserat sätt och med det allra största behov
hos åskådaren av kraftig teatertradition
uppfördes detta lilla spel. Cipollina spelades och
sjöngs stilfullt av den behagliga och
intelligenta Isa Quensel. Musikhistorikern doktor
Einar Sundström påpekar, att i
Posttidningen, numret för den 29 januari 1759,
talas det om tillfredsställelsen över
»Öfverstelöjtnanten och Riddaren Baron von Höpkens
besynnerligen smakeliga komposition».
Divertissementet Värdshuset och kantaten
Fiskarstugan, båda av Bellman, stodo också
på programmet. Den 19 augusti 1787,
femtonårsdagen av statsvälvningen, var en stor
dag. Först hade konungen lagt grundstenen
till Norrbro. Han mottogs sedan i Piperska
trädgården på Kungsholmen av herdar och
herdinnor samt med ett till ämnet lämpligt
spektakel. Så spisade man middag och åkte
sedan den nya landsvägen till
Drottningholm; och »Hans Majestät beneventerades
på Kiersölandet med ett Land Spektakel»
ute på fria fältet. Det var vid detta tillfälle
Bellmans Värdshuset uppfördes. På kvällen
gavs för konungen Gustaf III: s och Kellgrens
Christina på Drottningholmsteatern, men regn
förhindrade ett »fransyskt Spectacle» i
trädgården. Man ser, hur omättlig kungens lust
till spektakler måste varit. I »Värdshuset»
återkommer sjökaptenen Jeronimus efter
femton års frånvaro och frågar den täcka
Petronella, värdshusvärdinnans dotter,
.......är jag ditt hjärta värd,
och flickan svarar:
.......den frågan mig ej bryr,
min oskuld och min dygd i dina armar flyr.
Och den dygdädla Petronella
betygar huru ömt vi ha vår kung i minne.
Den lille svarte mohrpojken Ali avslutar det
hela med:
Gode Gudar kung Gustaf bevara,
han lille Ali lycklig gör.
Bellman var god vän med stadsarkitekten
Palmstedt — båda voro södergossar och vad
mera är mariapojkar. Palmstedt var skaparen
av Börshuset och sedan av Arvfurstens palats.
Bellman och flera andra diktare och
konstnärer umgingos i det musikaliska
Palmstedt-ska hemmet, och på fru Palmstedts födelse-
Fot. Edling.
Sickan Carlsson i K ar l-G er har ds
ny år sr evy.
dag, då hon blev trettiotvå år, skrev Bellman
första avdelningen av kantaten
»Fiskarstugan». Fredrik Samuel Silfverstolpe talar
om den ädla naiviteten i denna kantat, och
vi ha ingen anledning att jäva ordet naivitet.
I den av Bellmanssällskapet utgivna
standardupplagan av C. M. Bellmans skrifter,
ur vilken dessa uppgifter äro hämtade,
meddelas, att kantatens Damon är Bellman själv,
som lär ha svärmat för fru Gustava
Palmstedt. Med Fiskarstugan menades Palmstedts
vackra lantställe Hagen vid sjön Drev viken i
Södertörn.
Sten Selander, en av dem som djupast
trängt in i svensk natur, har på det allra
subtilaste och dock klaraste sätt skildrat denna
1700-talets stiliserade teater och sagt vad den
har att skänka de allra mest kräsna
teater-intresserade. Han beskriver, hur den
Bell-manska naturkänslan avspeglas i dessa
dekorationer.
Desprez, om vilken Gustav III lär ha fällt
det ofta citerade uttrycket, att det finnes här
i Sverige endast två som ha fantasi: jag och
Desprez, har lyckligtvis en mängd av sina
underbara dekorationer oskadade bevarade på
Drottningholmsteatern. De blevo, dessa
konstverk, aktuella vid en fest som denna
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
