- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjätte årgången. 1937 /
147

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Anne Charlotte Lefflers första äktenskap. Av Gurli Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Änne Charlotte Lefflers första äktenskap

henne, voro angelägna att betona det
platoniska i hennes förhållande till Hauch
var helt naturligt. Allt detta ändrar
emellertid inte det faktum att Hauch var Änne
Charlottes första stora kärlek.

Huruvida Änne Charlottes förslag —- som
också en liten tid genomfördes •— att taga
en av Hauchs döttrar till fosterbarn,
hade till incitament en verklig kärlek till
barnet, torde kunna lämnas därhän.
Emellertid skriver hon till Hauch i september
1887, att hon ej, som han föreslagit, vill
uppskjuta sin italienska resa, emedan hon
sedan så fort som möjligt vill ha hans
dotter Lolo till sig.

Dröjer det för länge blir hon för gammal för
att riktigt sluta sig till mig och för att kunna
bära omplanteringen med lätthet. Min man gläder
sig mycket åt detta hopp. Jag kan naturligtvis
icke glädja mig helt, ty jag har starka skrupler
att taga henne från sina föräldrar och syskon.

Man frågar sig ovillkorligen om
föräldrarna Hauch inte hade några skrupler. Hela
tillställningen verkar tämligen uppskruvad,
ehuru sorten ej är ovanlig. För alla
parter var det säkerligen bäst att
experimentet fick blott kort varaktighet.

Vad slutligen förhållandet till Hauch
beträffar föranledde det naturligtvis Änne
Charlotte till en deprimerande jämförelse
mellan Edgren och Hauch. Men å andra
sidan verkade detta ideliga tanke- och
känsloutbyte med den senare som en
säkerhetsventil, som gjorde det mindre svårt för
henne att härda ut i äktenskapet.

Trots hennes uppskattning av Edgrens
kärleksfulla lojalitet kunde det ju ej undgås
att denna, som i början av äktenskapet
och författarskapet gav Änne Charlotte en
känsla av stöd och trygghet, allteftersom
hon själv blev framgångsrik författarinna
och både hemma och utomlands kom i
umgänge med framstående kolleger,
litterära och konstnärliga, och rönte deras
uppskattning, blev henne ett snärjande band,
som plågade henne dess mer just därför att

Edgren var så fordringslös ifråga om
reciprocitet. När makarna i januari 1888
tillsammans reste utomlands skrev hon t. ex.
till Hauch, efter att ha nämnt hur
melankoliskt hon känner det när de båda skola
roa sig tillsammans, under det att han är
strålande lycklig att ha henne på tu man
hand:

Hur underligt att det kann finnas en sådan lycka,
som icke är gemensam, att den ene kann vara så
lycklig öfver den andras närvaro medan den
andra bara längtar ifrån honom. Det är så
förfärligt bittert tycker jag — just emedan han är
så god, emedan han bara tänker på att göra mig
glädje. . . Hvilken modärn romanförfattare kunde
hitta på en mera pinsam situation! Hur litet
inträssant att skildra alla dessa olyckliga
äktenskapen, där mannen försummar eller illa behandlar
hustrun! Nej, men att skildra ett,där han genom
bara ömhet ö godhet gör henne olycklig, det
kunde vara en psykologiskt inträssant uppgift.
Om jag hade något att förebrå honom skulle jag
vara mindre förtviflad.1

*



Det är mot bakgrunden av de
erfarenheter som för Änne Charlotte representeras
av namnen Edgren och Hauch, som vad
hon kallar sin »österländska saga» — en
episod som inträffade innan äktenskapet var
upplöst — måste bedömas.

På den förut nämnda gemensamma resan
lämnade Edgren Änne Charlotte i Dresden,
och hon fortsatte ensam till Italien och
sedan till Marseille, där hon tillsammans med
brodern Gösta och hans hustru — som skulle
bevista en matematisk kongress —•
inskeppade sig till Algeriet. För kongressens
deltagare utvecklades en storartad
gästfrihet och de bjödos på intressanta resor härs
och tvärs i landet.

En arabisk köpman i staden Alger, som
— det erkänner Änne Charlotte — på för
hans klass vanligt sätt söker tillnarra sig
så mycket pengar som möjligt av utlän-

1 Från utgivandet av Kampen för lyckan,
som utkom julen 1887, tillämpar A. Ch. Edgren
den Lundell—Läfflerska stavningsreformen.

147

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1937/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free