Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Den Finska Teatern. Av Erkki Kivijärvi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erkki K i v i iär v i
Adolf Lindfors.
varför den »nästan alltid kunde räkna på
överseende och intresse». Men Ida Aalberg
stod framom sin tid och sin teater. Hon
hade redan då — för att ännu en gång
hänvisa till Neiglicks vittnesbörd — varit »en
prydnad för vilken som helst europeisk
seen». Efter att ha gjort sina första
lärospån vid Finska Teatern hade hon
hängivet studerat sin konst i Dresden, München
och Paris och hade dessutom första gången
gästspelat utomlands (på finska i Ungern).
Stockholmskritiken medgav, att en
fulltonig känsla, som nådde sitt mål med
sanningens övertygande kraft, klingade fram
ur de främmande orden i Ofelias repliker;
den konstaterade ytterligare, att den
berömda finska skådespelerskans mimik var
uttrycksfull och att hon hade en över huvud
mycket långt driven teknik. Däremot synas
kritikerna ha förbisett, att hon kom från
en teater, som ännu gick i sina barnskor;
ett påpekande av denna omständighet hade
givetvis mer än någonting annat varit ägnat
att understryka det ovanliga i hennes
förmåga.
Finska Teatern utvecklades ur en
amatörscen, i sin tur utgången ur de
sällskapsföreställningar, som den gustavianska
tidens allmänna teaterintresse gett upphov
till även i Finland och som kulminerade i
uppförandet av Pacius’ opera »Kung Karls
jagt» år 1852. Efter det ett antal studenter
slutit sig samman till en dramatisk
förening, fick man snart höra finska från
scenen. År 1858 gav föreningen vid sidan
av ett svenskt teaterstycke Pietari
Hanni-kainens enaktare »Silmänkääntäjä»
(Taskspelarens förresten det första finska
originalskådespel som överhuvud kommit till
uppförande. Det åtföljdes sedermera av
Holbergs »Erasmus Montanus» —■ översatt
och bearbetat av Hannikainen under titeln
»Antonius Putronius» — av »Jeppe på
Berget» o. s. v. Emellertid blev
amatörteaterns utveckling inte enbart beroende av
studentföreningens arbete. År 1864
grundade några helsingforsfamilj er en »Finsk
Förening» med uppgift att arbeta för
finskans användning inom bildade kretsar.
Och i mars 1865 uppförde föreningen på
initiativ av en teaterbiten ung studerande,
den blivande skådespelaren Oscar
Wilhelm Gröneqvist (senare Oskari Vilho)
Körners »Die Sühne». Det var första gången
ett sorgespel uppfördes på finska.
Så var teaterintresset väckt. År 1862
hade man samlat 13 000 mark till
grundplåt för en teaterskola, och våren 1865
började planerna på skolan ta fastare form.
Innan Åhman—Pousettes sällskap, som
gästspelade på Nya Teatern i Helsingfors,
våren 1866 reste hem till Sverige igen,
avtalade man med herr Åhman att han
hösten samma år skulle ta teaterskolans
ledning om hand. Skolan började sin
verksamhet vid utsatt tid, men av de tolv eleverna
var det bara tre eller fyra som behärskade
finska. Emellertid upptog programmet även
16b
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
