Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Den Finska Teatern. Av Erkki Kivijärvi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erkki Kiv i j är v i
»Lea». I februari samlades hos Bergbom
cxt antal personer, som med värme
omfattade tanken på en finsk teater, och vid
detta tillfälle läste Gröneqvist upp Kivis
manuskript för de närvarande. Alla voro
ense om, att skådespelet borde uppföras.
Men vem kunde åtaga sig Leas roll?
Bergbom hade sina egna funderingar om
den saken. Han var en stor beundrare av
den svenska skådespelerskan fru Charlotte
Raa; jämte sin man — den likaledes
synnerligen framstående skådespelaren
Frithiof Raa — uppträdde hon som bäst
i den ensemble, som spelade på Nya
Teatern i Helsingfors. Hon skulle bli Lea,
menade Bergbom.
— Ska Lea vara stum, säges fru Raa ha
frågat, då hon fick höra talas om saken.
— Jag kan ju knappast ett enda ord
finska.
Men Bergbom lyckades övertala henne.
Och fru Raa begynte bedriva intensiva
finska språkstudier, vilka snart gjorde
det möjligt för henne att förstå Leas
repliker, vilka hon under Bergboms
ledning lärde sig att säga på finska.
Den io maj gick »Lea» över Nya Teaterns
tiljor. Fru Raa — liksom själva skådespelet
— hade en fullständig framgång. Visserligen
var det otvivelaktigt en främmande accent
i Leas uttal, men replikerna klingade så
klart och rent, att hela salongen var
hänförd. En svensktalande fru, som inte begrep
ett ord finska, blev så entusiasmerad, att
hon tog en ring från fingret och kastade
den åt fru Raa. Med en blombukett följde
ett armband av guld med en lagerkrans
och en kantele vid spännet •—• det var
initiativtagarnas tack till konstnärinnan.
Hösten 1869 grundades i Helsingfors en
ny Finsk Förening, som hade till syfte att
arbeta för finskhetens sak inom konstens
område och som fick en avgörande
betydelse för Finska Teaterns uppkomst. Den 4
april gav föreningens dramatiska sektion
Kaarlo Bergboms tvåaktstragedi »Paola
Moroni», skriven enkom för fru Raa, och
premiären gestaltade sig åter till en
högtidsstund. Hösten samma år anordnade
föreningen ett antal operaföreställningar;
höjdpunkten blev »Trubadurens» premiär
den 25 november. Ida Basilier var en
glänsande Leonora, lita Lagus förträfflig som
Azucena, L. N. Achté uppbar greve Lunas
roll och för Manricos parti svarade den
svenske tenorsångaren Gunnar Fogelberg,
av föreningen engagerad för
föreställningarna.
I början av år 1872 gav man inte några
finska föreställningar på
helsingforsscener-na. Svenskan härskade på Nya Teatern,
ryskan på Arkadiateatern. I mars fick man
dock på sistnämnda seen stifta bekantskap
med en »ung finsk teater», som grundats
av deri svenske skådespelaren August F.
Westermarck, och där alla de nio sujetterna
med undantag av teaterchefen voro
inhemska konstadepter. Den finska
repertoaren på denna teater blev dock föga
omfattande, emedan endast tre av personalen
— fröken Gullsten (senare fröken Toikka
och efter sitt giftermål Aurora Aspegren)
och herrar Öhqvist (senare Korhonen) och
Himberg — kunde finska. Jämte dem
uppträdde även August Aspegren stundom på
finska, ehuru han inte behärskade språket
ända från barndomen.
Samma år kom tanken på grundandet
av en finsk teater upp i den offentliga
diskussionen, efter det en petition i frågan
gjorts i bondeståndet. Initiativet ledde
visserligen inte till något positivt resultat men
det diskuterades livligt. Med anledning av
petitionen anordnade Bergbom en
teaterföreställning för lantdagsmännen.
Huvudnumren på programmet voro Aleksis Kivis
»Lea» och »Margareta» — och huvudrollerna
i båda utfördes av fru Raa.
Slutligen kom man så långt att man vid
ett möte den 22 maj beslutade grunda
en fem års garantiförening för en finsk
teater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
