Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Den Finska Teatern. Av Erkki Kivijärvi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finska Teatern
Vi ha dröjt vid sällskapsspektaklen och
amatörföreställningarna så länge, emedan
de icke blott bidragit till uppkomsten av
en finsk teater utan även böra betraktas
som förebilder för de talrika amatörscener,
som i detta nu göra Finland till landet med
de i förhållande till folkmängden flesta
teatrarna; antalet stående teatrar
överstiger i detta nu hundra och antalet
amatörscener är uppe i tre tusen.
Man kan fråga sig var grunden till detta
ovanligt stora teaterintresse egentligen
ligger. Jag tror professor Yrjö Hirn träffat
det rätta, då han säger, att detta intresse
bör betraktas som ett slags
reaktionsföreteelse: som en den finska folksjälens
kampattityd, riktad mot de för konstnärligt
skapande- ogynnsamma förhållandena, och
som en folkpsykets strävan till klarhet,
skönhet och frihet. (De i hög grad
dramatiska Kullervo- och
Lemminkäinenepiso-derna i det finska folkeposet vittna även
de om att det i den finska folksjälens djup
bor en längtan till dramatisk gestaltning.)
Finska Teatern började sin verksamhet
den 13 oktober 1872. Den första
föreställningen gavs inte i landets huvudstad, utan
i Björneborg. Därifrån reste teatern till
Tammerfors och till Viborg. Sin första
föreställning i Helsingfors gav den först den 2
mars 1873.
Trots att Bergbom ända från juni månad
övat sin skara i Helsingfors ansåg han det
vara fördelaktigast, att den undergick sitt
elddop i landsorten: i huvudstaden hade
de teatersällskap som spelade på Nya
Teatern och de turnéer som gåvo
föreställningar på Arkadiateatern vant publiken
vid att ställa vissa fordringar på
teaterkonst. Försiktighetsmåttet var
otvivelaktigt välbetänkt. Trots att de flesta av
sujetterna i teaterns första ensemble tidigare
framträtt i rampljuset — i Westermarcks
Ida Aalberg som Hedda G abl er.
Oljemålning av Albert Edelfelt.
Finska Nationalteaterns foajé.
sällskap •— nådde endast några få av dem
under sin utveckling en konstnärlig nivå;
även i framtiden måste viljan i flertalet
fall tagas för verket och aktningsvärda
ansatser ersätta bristfälligheterna i resultatet.
En klok försiktighet präglade också
Bergboms val av repertoar under de första
åren; programmen sammansättes endast av
anspråkslösa enaktare, och först då
personalen fått någon övning i de smärre upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
