- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjätte årgången. 1937 /
186

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ivar H ar r i e

bli ljusare genom att svartmåla bakgrunden;
tvärtom, den borgerliga hemtraditionen
företrädes av ett annat par, Birgits bror och
Stefans kusin, som fått sina möjligheter till
renligt, vettigt och fruktbart samliv
frigjorda just genom att de hjälpt varandra
att tukta sina lyckodrömmar efter de lagar
som gälla i det svenska reservatet; det är
hos dem som Stefan och Birgit, bägge illa
medfarna, drivas samman av tidens
vindstötar och finna lisa och ro att samla sig till
nya försök att bemästra livet.

Curt Berg har, i motsats till Marika
Stiernstedt och Arvid Brenner, intet annat
påbrå än det hemmasvenska. Men han hör
till det släktled, det tidiga 20-talets, där man
hade livlig ambition att bryta reservatets
isolering, och hans debutroman är skriven i
det medvetna syftet att intressera en
internationell publik — den inlämnades, som
bekant, till den romanpristävlan där Jolån
Földes nyligen blev segrarinna. Curt Berg
har mycket skickligt och kunnigt avpassat
konstmedlen efter ändamålet. I
berättartekniken har han med smak och rutin
kombinerat sin förtroliga kunskap om
Weimarrepublikansk litteratur och anglosachsiska
underhållningsromaner med sin skolning som
svensk journalist och akademiker. Ämnet är
valt och tillrättalagt så att en eventuell
världspublik både kan känna sig hemmastadd
och få tillfredsställda de krav på exotism den
har rätt att ställa just på en svensk roman.
Miljön är en garnisonsort i Västerbotten, och
förf. har med omsorg tagit vara på de
subark-tiska effekterna — hamnstadens och
lappmarkens, älvens och storskogens,
vinter-dvalans och midsommaryrans, isoleringens
och vikingadriftens. Men i denna miljö
agerar officerskåren vid ett kungligt svenskt
dragonregemente, vars oscarianska flotthet
och grannlåt världspubliken är förtrogen med
från mångfaldiga variationer i roman, operett
och film på temat »The Prisoner of Zenda»;
och dessa musketörer i den avlägsnaste
Norden sättas otvunget och försåtligt in i den
väpnade fredens världshistoria mellan anno
70 och anno 14 — någon var med vid Sedan,
någon var med om att organisera Rumäniens
armé, de flesta eldas av det wilhelminska
Tyskland där regementsmarschen lånat ton
och rytm; de som gjort sig omöjliga hemma,
gå till främlingslegionen eller gripa tillfället
vid grekisk-turkiska kriget 97, eller
spansk-amerikanska 98. Allt detta kan kallas väl

kalkylerade effekter — men också
sannfärdig konst. I den in- och avstängda
idyllen, mot bakgrunden av mosig eller
sentimental sällskapstrevnad och
kasernlivets enahanda av parad och exercis,
avtecknas officerens människotyp med
kari-katyrisk tydlighet. Dessa knektars synkrets
omfattar utöver den egna kåren inte stort
mer än hästarna och mannarna, i nu nämnd
ordning; musketörlivet och
expeditionstjänsten hota dem med både slarverns faror och
pedantens. De ha lärt sig en hederskodex
som icke är mycket djupsinnigare än
kavalleriinstruktionen; den är trång och naiv, men
de efterleva den. När lappsjukan gastkramar,
när livsmodet flyr och självbehärskningen
vacklar inför påfrestningar och frestelser,
återstå de två ordensregler för Uniformens
brödraskap, som ingen sviker: lojalitet mot
tjänsten och mot kamratskapet. Det är också
vad löjtnant Wolmar von Schenk har att
falla tillbaka på, när han vid några och tjugo
år är färdig med livet efter att ha gett sin
bror ett obotligt frätsår av hat och vållat
hans hustrus död. Hon var Wolmars älskade.
I det mesta kunde de inte förstå varandra:
hon företrädde den civila och humana
idealbildningen, han den militära i dess mest
inskränkta form. Men de drogos ohjälpligt
till varandra: vardera av dem hade den
ömhet den andra trådde till. De voro djupt
hederliga människor och tvingade sig till att
avstå från varandra. Dessförinnan hade deras
enda möte fått följder som kosta Claire livet.
Och brodern vet och har mord i ögonen. Men
kamraterna vilja ingenting veta. Deras tysta
lojalitet slår vakt kring Wolmar, när han
försvinner ut i kriget på Cuba. Hans liv
är slut: men han skall sluta det i tjänsten.
Curt Bergs bok röjer goda ögon och rapp
skrivkonst, den har behag och humör och,
i den finkänsligt berättade kärlekshistorien,
vackra tonfall av behärskad lyrik; när den
är som allra bäst, kan den avlägset erinra om
vad Alfred de Vigny en gång hade att berätta
om militärlivets elände och storhet.

Till den internationella publiken kan man
vädja även med historiska romaner, allra
helst med motiv från det stycke historia hela
Västerlandet har gemensamt: det forntida
Greklands. Den vägen valde Ella Byström,
när hon deltog i samma pristävlan som
Curt Berg. Bokens upptakt — den lilla
getvakterskan ilskna uppgörelse med den
otrogne herden och med väninnan som blivit

186

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1937/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free