- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjätte årgången. 1937 /
200

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Filmens löften. Av Artur Lundkvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Artur Lundkvist

bubblor och skrattande kvinnostrupar!
Clairs drömmerier i Parisgatorna, hans
dansande komedivärld, hans sentimentala
ironi! Mamoulian som med vällust och
förakt fått fåfängans marknad att blossa
upp i alla färger! Capras muntra
vagabond-idealism och frejdigt sopande kvast i
vardagsslentrianen, regnskurens fröjd,
vindfläktens friskhet! Och så ryssarna:
Eisen-steins himmelssträvande traktorer, hans
hav av skummande mjölk och virvlande
säd, hans tjurlika framstormande för att
avla och förgöra; Pudovkins sol i de
sorgsvarta rökmolnen, de böjda, jordhöljda
huvudena, livet som vill stelna i statyer
och palats; Dovsjenkos arkadiska slätter,
den fridfulla döden under äppelträden,
fötterna som trampar i det mjuka, vita
dammet på sommarnattens vägar!

Det är vackra rikedomar filmen avvunnit
vår tid (inte bara ekonomiskt!). Det är en
konst som avvunnits den nutida
verkligheten, den har firat en fest på jorden som
inte varit enbart tom och fåfänglig. Har
det personliga inslaget saknats? Har inte
dessa filmens konstnärer uttryckt sig både
kraftfullt och meningsfullt, har de inte på
ett levande sätt gestaltat vad de sett och
känt, har de inte givit verklighet belyst av
både psykologi och poesi?

Onekligen.

Och likväl är det uppenbart att ingen av
dessa högt begåvade filmskapare riktigt
förmått uppfylla förväntningarna, att de
alla förr eller senare i sin utveckling stött
på något övermäktigt hinder.

Det hindret kan kanske till dels utgöras
av filmframställningens tunga och
invecklade apparat, som måste erbjuda stora
svårigheter att behärska och underordna de
skapande impulserna, de intuitiva
förnimmelserna. En man räcker inte långt; och
alla filmer frambringas ju i själva verket av
ett helt kollektiv, en hel rad specialister
och experter. Ändå kan man tala om
personliga filmer när det finns en man med

förmåga att leda och prägla hela arbetet.
Frågan är om filmframställningen kan
förvandlas till en ren fabriksprocedur och ändå
resultera i filmer med liv och konstnärliga
egenskaper. Men det är sannolikt omöjligt;
det måste krävas en art av ingivelse, av
inre vision. Den kan mycket väl vara
tillfinnandes också hos ett kollektiv, men då
måste det vara ett inte bara mekaniskt
arbetande utan ett i konstnärlig mening
skapande kollektiv.

Det väsentliga hindret för den ambitiöse
filmskaparen består ju emellertid i filmens
ofrånkomliga egenskap av handelsvara, med
det därav följande kravet på masspublik
och bred kontakt. Alla slags konstskapelser
har i viss mån egenskapen av handelsvara
(även av handelsvara, skulle man kanske
säga), men endast filmen är alltigenom
bunden och beroende därav. Åtminstone
ännu kan filmen endast i ringa grad höjas
över den kollektiva anonymitetens nivå
utan att förlora den breda, bärande
kontakten: den måste därför förbli
jämförelsevis nära ansluten till den förhärskande
allmänna standarden ifråga om
livsuppfattning, verklighetssyn, känsloreaktioner, ja,
även i viss grad ifråga om den rent
konstnärliga formen. Detta förhållande utgör
filmens största begränsning, men en
begränsning som ju dock inte är av absolut
och ohjälplig natur.

Att framställa exklusiv film för en speciell,
utvald publik har hittills inte visat sig
möjligt, åtminstone inte i större
utsträckning; den lösningen skulle heller inte vara
så tillfredsställande. Vad man närmast har
att hoppas på (att förhoppningen kan visa
sig fåfäng utgör ingen anledning till att
överge den!) är att kraven på filmen
efterhand ska bli medvetnare även hos den
breda publiken, att dessa krav ska
differentieras och komma att gälla andra
egenskaper än de allra ytligaste. Först då
kan filmen bli ett uttrycksmedel som
erbjuder begåvade filmskapare de utvecklings-

200

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1937/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free