Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Filmens löften. Av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Artur Lundkvist
ningar, vilka man först nu märkte var
döda.
Den österrikiska Skörd hade en lätt
programmatisk karaktär av militarismens
förening med jorden; en ryttmästare som
förlorat det mesta av sitt fäderneärvda
gods arbetade på åkrarna i sitt anletes
svett tillsammans med en bondflicka, vars
lite grovhuggna behag så småningom gick
upp för honom. Denna återgång till naturen
var inte riktigt övertygande, det verkade
bara som dilettantmässigt svärmeri för
lantliv; och fanns där inte något av vad
som brukar kallas för snobberi nedåt?
Paula Wessely spelade bondflickan så
skickligt att det nästan inte märktes att
rollen var inövad på något
hembygdsmuseum.
Den amerikanska filmrepertoaren
överträffar som vanligt den europeiska i
mångsidighet och livfullhet, i rent filmatiska
egenskaper och därmed till dels också i
konstnärlighet. Mannen, som sålde sitt liv,
efter Sherwoods skådespel, hade en litterär
och konstruerad prägel, men ändå kom den
att rymma verklig dramatisk spänning och
några människoöden fick poetiskt
perspektiv: flickan som läste Villon i kaktusöknen,
vandraren som fann en sådan patetiskt
desperat utväg ur sitt livs meningslöshet,
den dystre, trötte gangstern som väntade
bort sin chans för illusionen om en kvinna;
det var som en fläkt av Eliots bittra poesi:
I that was near your heart was removed
therefrom
To lose beauty in terror, terror in inquisition
I have lost my passion: why should I need
to keep it
Since what is kept must be adulterated?
De tre bjöd på en kusligt sann och
beundransvärt konkret studie i barnpsykologi;
en film som för en gångs skull var moraliskt
indignationsväckande på ett riktigt sätt.
Cissy, Sternbergs filmoperett med Grace
Moore, ägde en mängd fyndiga detaljer
(dessa ölkrus överallt), men var ändå för
Sternbergs vidkommande matt och föga
personlig; han kan aldrig få Grace Moore
att ersätta Marlene Dietrich.
Och Marlene Dietrich kan säkert aldrig
få någon att ersätta Sternberg som
regissör; skilsmässan är konstnärligt olycklig.
Richard Boleslavski, duktig både som
författare och filmregissör (helt nyligen död),
misslyckades med Dietrich i Allahs
trädgårdar: hon var illa fotograferad, ljuset
skalade ansiktet naket, hon fick aldrig
spela med kroppen, hon var katoliserad
utan någon gloria omkring sig. Psykologiskt
föll hon också ur sin vanliga roll som femme
fatale (en av filmens myter) utan att bli
något annat av intresse. Charles Boyer i
den förrymde munkens roll uppbar med
sina slitningar mellan sensualism och
puri-tanism filmens likgiltigt motiverade inre
skeende. Men Boleslavskis regi hävdade sig
i detaljer: danserskans vällustiga dans, där
kameran såg mycket mer än något
människoöga, spågubben med sitt vilt ödsliga
patos, bröllopstältet på kamelryggen i den
vinande sandstormen. Boleslavskis lustspel
Theodora leker med elden skulle man gärna
välja som ersättning för en av Sinclair
Lewis’ satiriska romaner: den ägde mycket
av samma innehåll och egenskaper.
Flera filmer har åskådliggjort den forna
Barbarkustens romantiska laglöshet:
förgyllda salooner med slagsmål kring
spelborden, brutala herrar i blommiga västar
och tunga klockkedjor, ädla eller
syndfulla kvinnor i långa handskar, vida kjolar
och parasoller: en pittoresk utstyrsel som
får sin egentliga innebörd genom att den
ödeläggs under handlingens obevekliga gång.
San Francisco var ett förädlat exemplar av
genren, med psykologiska nyanser i
kärlekshistorien; den kulminerade också i ett
praktnummer av förstörelse: den stora
jordbävningen 1906, iscensatt med en
expressionistisk bildkraft som Eisenstein
kunnat stå fadder till.
Den amerikanska pionjärtiden lämnar
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
