Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Från Tjeckoslovakiens kulturliv. Av Allan Ringheim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allan Ringheim
nansvärt fri från språkliga och typografiska
felaktigheter. Påpekas bör dock, att
»Skogekär Bärgbo» fått sitt namn stympat, och
att Lucidor förekommer under den mera
anspråkslöst klingande formen Johansson.
Fröken Kleinschnitzovå (om de tjeckiska
namnens svårighet erinrades man nyligen,
då en skribent använde Bråzdovå som
mansnamn) har haft det goda uppslaget att göra
en jämförande framställning av den
litterära utvecklingen i Sverige och
Tjeckoslovakien. För att ge en svensk läsare en
föreställning om en relativt okänd litteratur är
metoden givet att rekommendera, även om
den naturligtvis har sina faror.
Författarinnans jämförelser förefalla dock i regel
träffande.
Våra kulturella förbindelser med Böhmen
voro redan under medeltiden livaktiga.
Framför allt sökte sig svenska studerande
till Prag, säte för Mellaneuropas äldsta
universitet. Ärkedjäknen i Uppsala Karl
Håkansson var t. o. m. ett år rektor vid
juristuniversitetet (på grund av svårigheter
med humanisterna hade juristerna bildat
en självständig högskola). En svensk
kännare av Tjeckoslovakien, dr Clara
Thörn-qvist, har i Kyrkohistorisk årsskrift (1929)
närmare undersökt dessa förhållanden. Även
den heliga Birgittas verksamhet var tidigt
känd i Böhmen: omkr. 1400 översatte
sålunda Tomas av Stitné hennes
uppenbarelser.
En egenartad tänkarprofil visar Peter av
Chelcic, vars främsta verk »Trons nät»
Nathan Söderblom kallar »ett under av
bibelkunskap, teologisk läsning,
självständigt tänkande och först och sist av religiöst
och etiskt patos i Bergspredikans anda».
En närmare presentation för svensk publik
av Chelcickys lära, som bildar den teoretiska
grundvalen för det bömiska
Brödrasam-fundet, vore säkerligen påkallad.
För oss är väl den äldre tjeckiska kulturen
främst representerad av namnen Jan Hus
och Jan Amos Komensky (Comenius). Den
senares insats i stormakttidens pedagogiska
reformsträvanden är ju väl känd. Comenius’
pansofiska åskådning, en av
förutsättningarna för Stiernhielms filosofi, är
föremål för en ingående analys av Johan
Nordström i hans edition av Stiernhielms
filosofiska fragment. Mindre bekant torde
vara, i vilken utsträckning även andra
»exulanter» togos i den svenska kulturens
tjänst. Våclav Klement Zebråcky, som
skrivit panegyriker i tidens stil över Gustav
Adolf, utnämndes så till dennes hovskald,
och läkaren Jan Rajek kallades till
professor i Uppsala.
Efter det långa förfallets tid kom så den
nationella väckelsen med 1800-talet. Josef
Dobrovsky, »slavistikens fader», företog —
liksom senare Beda Dudik — en resa till
Sverige för att här studera bohemica. Våra
litterära krigsbyten fingo nu tjäna det
fredliga återuppbyggandets sak i Böhmen.
Värdigt vid Dobrovskys sida som den
tjeckiska renässansens banerförare står
Frantisek Palacky, den tjeckiske Geijer.
I Karel Hynek Måcha, vars lyriska epos
Maj betecknar romantikens genombrott,
fingo tjeckerna sin Tegnér. Macpherson i
den tjeckoslovakiska litteraturen är Våclav
Hanka. Hans föregivet forntjeckiska dikter
väckte otvivelaktigt i utlandet intresset för
tjeckernas gamla kultur. Bernhard von
Beskow översatte (visserligen via engelskan)
utdrag ur dem, och Kalevala-översättaren
Karl Collan ägnade dem en hel avhandling
jämte fullständig tolkning.
Med 1800-talets förra hälft börjar även
kvinnan göra sin insats i den tjeckiska
vitterheten. För den litterära prosan har
Bozena Nëmcovå samma betydelse som
Fredrika Bremer, medan Karolina Svëtlå
är hennes motsvarighet som kvinnoapostel.
Genom historiens makt länge skilda från
tjeckerna, kommo slovakerna —först genom
Bernolåk (1762—1813) — att skapa ett eget
skriftspråk. Centrum för den slovakiska
renässansen blev det förbund i Bratislava,
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
