- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjätte årgången. 1937 /
212

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Alexander Pusjkin. Av Sigurd Agrell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sigurd

A grell

Alexander Pusjkin i
ynglingaåren. Teckning av S o k ol o v.

Pusjkin. — En decembernatt år 1826, vid
tiden för Nikolaus I:s kröning, hämtades
plötsligt Pusjkin från sitt internat,
familjegodset i trakten av Pskov, Michaj lovskoj e,
och fördes i släde till Moskva. Här fick han
omedelbart infinna sig hos tsaren, som tog
den alltjämt oförbätterligt öppenhjärtige och
sorglöse Pusjkin i förhör. Då denne
beklagade sig över den småaktiga, för litterär
verksamhet besvärliga censuren, erbjöd sig
kejsaren att själv åtaga sig bedömandet av
allt vad skalden hädanefter tänkte trycka.
Pusjkin fattade detta som en akt av
storsinthet, helst kejsaren tillät honom att
bosätta sig i Moskva och slippa från vidare
internering. Det visade sig emellertid längre
fram klart nog, att Pusjkin råkat ut för en
övervakning, småsintare och mera pinsam
än någon annan, nominellt på fri fot stående
författare underkastades. Skalden fick inte
en gång utan särskilt tillstånd i de litterärt
intresserade sällskap, där han umgicks, läsa
upp något som helst av vad han hade i
manuskript. Han ställdes vid tvenne tillfällen
under polisåtal för vissa dikter, som
cirkulerat i avskrift, och måste gång på gång företa

resor till Petersburg för att försvara sig inför
den nitiske chefen för övervakningen av
kejsarens trygghet. Så hade någon på en avskrift
av en dikt om skalden André Chenier, ett av
skräcktidens offer i Frankrike, antecknat: »För
den 14 december 1825», dekabristrevoltens
dag. På grund härav fick Pusjkin nedlägga en
oerhörd möda på att slutligen skaffa giltiga
bevis för att dikten i fråga var skriven nära
ett år före december 1825 och inte hade det
bittersta att göra med decemberupproret.
Ännu större risk kom Pusjkin att löpa
därigenom att en av honom 1821 i Sydryssland
efter Voltaires mönster på skämt skriven
blasfemisk dikt, »Gabrieliaden», i kopia
kommit till Petersburg och där vid en
husundersökning påträffats av polisen. Här kunde
inga kronologiska utredningar hjälpa. Det
enda, Pusjkin hade att göra för att undgå en
eljest ofrånkomlig internering i ett
klosterfängelse, var att följa författarens till La
Pucelle .världskloka ehuru mindre heroiska
exempel att blankt förneka ett alltför
riskabelt litterärt faderskap. Skriften i fråga hade
för övrigt snart efter författandet ogillats av
Pusjkin, som längre fram i livet bittert
ångrade denna poetiska ungdomssynd.

Trots allt hade dock Pusjkin mot slutet av
1820-talet en starkt produktiv diktarperiod.
Denna kulminerade hösten 1830, då han,
kvarhållen av kolerakarantän, blev
nödsakad att tillbringa tre månader på sin fars
gods Boldino i Nizjnij
Novgorod-guverne-mentet. I höstens stillhet och i lantlig
omgivning arbetade alltid Pusjkin bäst. Under
denna intensiva produktionstid företog
emellertid Pusjkin år 182g en högst originell
utflykt, led på sin alltför stillsamma miljö och
driven av lust att se nya faser av livet. Utan
tillstånd av den honom övervakande
gendarmchefen, greve Benckendorff, begav sig
skalden plötsligt till sin ungdoms
diktar-nejd, Kaukasien, för att uppsöka den söder
därom mot turkarna kämpande ryska armén,
som under Paskevitjs befäl just tagit Kars
och ryckte mot Erzerum. I juni 1829 upphann
Pusjkin en armékår, där hans bror Lev tillika
med vännen Nikolaj Rajevskij befann sig.
I fulla drag njöt nu den lössläppte skalden
av att för en gångs skull äntligen befinna sig
»utomlands». Civilklädd, i långrock och med
hög hatt på sitt mörklockiga huvud, deltog
han som lansbärande ryttare med oförfärad
bravur i en del kavalleristrider, av soldaterna
kallad »dragonernas lille far». Efter Erzerums

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1937/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free