Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Maxwell Anderson. Av Stig Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maxwell Anderson
utanför den betydelsefulla krets inom
amerikansk dramatik, som uppfostrats på
de s. k. little theatres och därigenom haft
den ovärderliga tillgången att se sina
strävanden mötta av förståelse från början
och sålunda fritt fått följa sina intentioner.
Hela hans bana har fallit inom Broadways
rayon och kunde till motto haft Goldsmiths
pjästitel She stoops to conquer. Till synes
har han böjt sig för en oförstående publik,
medvetet har han arbetat på att förvärva
en bättre teknik, och i den mån han vunnit
intresse för sin dramatik, har han utnyttjat
denna goodwill i kampen mot det mål
han satt: versdramat. I denna utveckling
under hänsynstagande till en krass
publiksmak ligger hans första likhet med den
dramatiker, som är hans mönster och store
läromästare och med vilken hans beundrare
jämföra honom: Shakespeare.
Närmast efter White Desert skrev
Maxwell Anderson två mindre betydande
stycken, dels Sea Wife, dels The Feud
(tillsammans med George Abbott), vilka liksom
hans första pjäs aldrig publicerats.
Maxwell Andersons första stora
framgång som dramatiker var What Price
Glory, som uppfördes den 3 sept. 1924 —
ett märkesdatum inom de senare årens
amerikanska teaterhistoria. Stycket har
uppförts på Dramatiska teatern under
namnet Ärans fält, men det vann här på
grund av olyckliga omständigheter aldrig
det erkännande det i grunden förtjänade.
—Skådespelet är den första stora
dramatiska behandlingen av världskriget och har
sedan haft åtskilliga efterföljare, vilka
ställt dess karaktär av pionjärbragd något i
skymundan. (Den som dramatiker avgjort
mindre betydande Sheriffs Journey’s End
följde först fyra år senare.) Detta stycke
skrev Anderson tillsammans med en
med-författare, en journalistkamrat vid namn
Laurence Stallings, som hade upplevt
kriget sådant det skildras i stycket och till
och med kommit hem med ett ben ampu-
Helen Hayes i »Mary of
Scot-lan ii».
terat. Det bör närmast ha varit denne,
som stod för miljöskildringen, medan
Anderson väl bidragit med sin pacifism och
sin penna. Av lyrik finnes intet i What
Price Glory. Tvärtom beror dess verkan
helt på hänsynslösheten i skildringen
av kriget sådant yrkessoldaten uppfattar
det, blottat på ali romantik och ali
uppskruvad patentfraseologi. Inom Maxwell
Andersons produktion markerar
skådespelet upptakten till den andra linje som
den amerikanska kritiken velat finna vid
sidan av den lyriska, nämligen den
realistiska nutidsskildringens.
Samarbetet mellan Anderson och
Stallings fortsatte i ytterligare två stycken.
Det ena var First Flight (den 17 sept.
1925), en skildring från den amerikanske
presidenten Andrew Jacksons
äventyrs-fyllda ungdomsår; handlingen utspelas
omkring år 1790. Det andra var The
Buc-caneer (den 2 okt. 1925), en romantiserad
skildring kring kaparen Henry Morgans
erövring av Panama City 1671. Båda pjä-
255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
