Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Maxwell Anderson. Av Stig Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maxwell Anderson
huvudsakligen till prosan och låter denna
endast i de stora, dramatiskt avgörande
scenerna utbytas mot en sorts fritt
böljande blankvers, som han söker hålla nära
det naturliga talets rytm, såsom när Essex
fore avrättningen tar avsked av
drottningen:
lf we’d met some other how we might have
been happy ...
But there’s been an empire between us! I am
to die . . .
Let us say that ... let us begin with that . . .
For then I can tell you that if there’d been
no empire
We could have been great lovers. lf even now
You were not queen and I were not pretender,
That god who searches heaven and earth and
hell
For two who are perfect lovers, could end his
search
With you and me. Remember ... I am to
die . . .
And so I can tell you truly, out of ali the
earth
That I’m to leave, there’s nothing I’m very
loath
To leave säve you. Yet if I live I’ll be
Your death or you’ll be mine.
Efter denna framgång tog Maxwell
Anderson upp ett ämne från Amerikas historia.
Handlingen i Night Over Taos (den 9
mars 1932; i Sverige uppfört av
Radio-teatern) tilldrar sig i New Mexico år 1847
och skildrar kampen mellan de gamla
spanska invånarna och de
framträngande yankees. Stycket är delvis skrivet på
vers och ger i vissa scener suggestiva
stämningsbilder men är som helhet knappast
att räkna till författarens mera lyckade.
Stort uppseende väckte komedien Both
Your Houses (den 6 mars 1933), där han
åter gav sig in på samtidskritiken och skrev
ett närgånget gyckel med kongressen i
Washington. Satiren riktar sig mot den
egoism och det personliga profitintresse
som kan tränga sig fram i en vrångbild av
ett demokratiskt parlament. Stycket är
väl balanserat och indignationen slår inte
17—Ord och Bild, 46 :e årg.
Bur g ess M er e di th som Mio i
»W inter s et».
över, utan författaren har givit sig ro att
också måla några övertygande
humoristiska porträtt. — Det mottagande
komedien rönte var svalare än vad den förtjänt,
framför allt beroende på att den kom fram
för sent och att den allmänna stämningen
mot kongressen under tiden hunnit svänga.
Likafullt erövrade Anderson med detta
stycke för första gången det uppskattade
Pulitzer-priset.
Med sitt därefter följande versdrama
Mary of Scotland (den 27 nov. 1933) erhöll
Maxwell Anderson sin hittills största
publikframgång. Även här saknas, som i
Elizabeth the Queen, det traditionella
europeiska historiedramats politiska och histc^
riska perspektiv. Det är typiskt för
Anderson, att han helst söker upp sådana
tilldragelser i historien, där forskningen på
grund av bristande källmaterial in i det sista
står tveksam; därigenom får han
möjligheter att genom egna djärva psykologiska
tydningar bygga ett spännande drama.
En beundrare kan kalla ett drama som
Mary of Scotland friskt och okonventionellt;
från hävdvunnen europeisk synpunkt, där
bl. a. Schillers drama färgar uppfattningen,
synes det kanske lättköpt och sentimentalt
att helt enkelt förneka kasettbrevens
äkthet och låta dramat bli en kamp mellan
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
