- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjätte årgången. 1937 /
259

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Maxwell Anderson. Av Stig Torsslow

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Maxwell Anderson

minerat under de senaste decennierna. »Jag
tror med Goethe», säger han, »att den
dramatiska dikten är människans största
skapelse hittills på jorden.» Ingen
annanstans kunna släktets drömmar och
önskningar tolkas så som på teatern, och det
är hans tro, att teatern mer än någon annan
konst »har kraften att leda och forma vad
släktet drömmer till vad släktet skall bli».
Så slutar han med några ord om
Winterset: »När jag skrev mitt första stycke,
White Desert, skrev jag det på vers, därför
att jag var trött på alla prosastycken, som
aldrig lyfte från marken. Det misslyckades,
och jag kom ej tillbaka till versen förr än
jag hade upptäckt, att ett versdrama
aldrig med framgång skrivits om eget

rum och egen tid.–-Winterset är

till stor del på vers, och stycket behandlar
ett samtida tragiskt tema, vilket måhända
gör det till ett experiment kanske mer än
jag skulle önskat, ty de stora mästarna
sökte aldrig skapa ett versdrama med ämne
från deras egen tid. Att göra detta är att
söka upprätta en ny konvention, som kanske
visar sig omöjlig att antaga men vartill
jag drivits av våra dagars djupgående
historiska vetande •—• en kunskap om
epoker, kostymer och seder, vilken nästan
avstänger den som skriver om historiska
ämnen från en kommentar över samtiden.»

Det ämne Maxwell Anderson uppsöker i
Winterset är åter Sacco-Vanzetti-processen,
vilken tydligen djupt gripit honom. Denna
gång lyckas han emellertid ge ämnet en
helt annan resning. — Han vill här visa,
hur en orätt som denna verkar fram i
.tidén. Huvudpersonen är Mio Romagna,
vilken som barn upplevat, att hans fader
oskyldigt dömts och avrättats för ett
rånmord. Domen har återupptagits till
behandling av en jurist, som påpekar, att
ett fel begåtts i så mån, att en viss Garth
Esdras borde inkallats som vittne; i själva
verket tillhörde denne det gangsterband,
som under ledning av Trock Estrella be-

Katherine Cornell i »The
Wing-less Victory».

gått brottet. Denne Esdras bor nu många
år efteråt tillsammans med sin åldrige
fader och sin unga syster Miriamne i ett
källarrum under ett brovalv i New York,
bland samhällets utstötta och olyckliga.
Hit samlas dramats personer av ödets
vindar. Mio kommer för att ta reda på
sanningen av Garth Esdras och för att
utkräva hämnd för faderns död, men han
möts av Trock Estrella och dennes män.
Trock förstår, att det gäller hans frihet,
och han tvekar inte att låta sina män från
ett bakhåll skjuta ned Mio och därigenom
göra sig kvitt det hot som denne innebär
för honom, även om han själv på grund av
sin sjukdom endast har ett halvår kvar
att leva.

Handlingen utspelas under några
intensiva timmar, och det som skett har trots
alla yttre effekter utspelats inom
människorna. Den unge Mio, sonen till den
oskyldigt avrättade, är en av de främsta
figurer Maxwell Anderson skapat, och genom

259

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1937/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free