Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Uuno Kailas, den finska lyrikens unga klassiker. Av Ragna Ljungdell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ragna Ljungdel I
f. ö. av rätt heterogen sammansättning:
studenter, artister, litteratörer —• hit hörde en
avsevärd del av det unga Finlands resurser
vad begåvning och hänförelse beträffar. Den
ekonomiska basen var god: man hade ett
eget förlag, ett eget café, där nya idéer
välvdes och utvecklades. Ett fastställt program
var redan på grund av rörelsens natur
uteslutet. En ny kollektiv livskänsla var det
centrala; den manifesterade sig i några
speciella riktlinjer: beredandet av jordmån för
internationellt tänkande och kulturskapande
i Finland, strid mot nationalitets- och
krigshetsen, arbete för Europas förenade stater
och för arbetets seger över kapitalet.
Utvecklande sig parallellt med besläktade
företeelser i andra länder steg den som en ljus
dröm ur världs- och inbördeskrigets tunga
skugga. Mycket var bara vag stämning,
efemär känsloprodukt, dömd att delvis snart
förgå, delvis söka sig vidare utlopp och
fortsättning i andra former. Men ur själva den
inställning som betingade rörelsens uppkomst,
ur den andliga atmosfär den utlöste, har ett
rikt kulturskapande framgått.
Mot denna bakgrund av vaknande och
pulserande andligt liv står i tragiskt
verkningsfull relief Uuno Kaii.as mörka, inom
sig slutna diktarprofil. Genom
intressegemenskap och livsinställning var han nära lierad
med denna sin generations andliga elitkrets,
bland vars vitalaste och spirituellaste
medlemmar man även finner de få som stodo
Kailas verkligt nära, bl. a. den i Paris vid
unga år omkomna Yrjö Gustavsson: en av
dessa brinnande kulturpersonligheter som,
ehuru ej synliga bland de officiella
koryféerna, utgöra en av de främsta bärarna av
en nations verkliga andliga framåtskridande,
o. fl. andra. Men Kailas väg var bestämd att
gå på sidan, betingad som den redan tidigt
var av främst två faktorer:
lungtuberkulosen och den lurande sinnessjukdomen.
Inom det snäva och samtidigt formlösa rum
en dylik konstellation av orsaksfaktorer
förunnar ett rikt och livshungrigt
människoväsen, hade han kraft att låta sitt öde växa
ut över sig själv till allmänmänsklig
giltighet och höghet. Under den ömsesidiga
bearbetningsprocess, då detta öde kuvade
honom till underkastelse samtidigt som han
steg för steg betvingade det till sin tjänare,
lyfte han ur den slagg, som kvävande omgav
hans kropp och själ, stycken av renaste guld,
vilka han påtryckte sin begåvnings adels-
stämpel. Dikterna spegla denna tvekamp och
ge — som i en ljusbåge — den väldiga, inre
spänningen i hans liv.
Såsom ofta — och fullt konsekvent, ville
man tillägga — motsvaras hos Kailas denna
inre potential ej av det yttre livets
händelserikedom. De få biografiska data som
föreligga torde, ehuru ej mycket sägande, dock
vara på sin plats inför svensk publik. Han
föddes år 1902 i ett enkelt hem på landet
nära staden Heinola. Från begynnelsen en
sliten och problembunden natur kände han
ingen djupare samhörighet med hemmet;
modern hade dött i hans späda barndom.
Som yngling deltog han i militärexpeditionen
till Olonets. Hans konstnärliga böjelser
yttrade sig först inom teckningens och måleriets
område. Efter avlagd studentexamen vid
Heinola läroverk studerade han någon tid
litteratur vid Helsingfors universitet. Från
första början gjorde sig här hans lyriska
begåvning gällande inom kamratkretsen —•
främst just de andliga härdar som stodo
bakom namnen Tulenkantajat och Nuoren
Voiman Liitto — och snart övergav han helt
studierna för sitt skaldskap. Dock var han
tidtals fäst som medarbetare vid ett par
tidningar. Sedan han upprepade gånger
vårdats å sinnessjukhus, konstaterades att hans
lungor voro angripna, varpå han efter en
tids vistelse å Helsingfors Tuberkulossjukhus
relativt återställd återgick till privatlivet.
Men hans oroligt brinnande ande
omöjliggjorde det regelbundna levnadssätt, som
ensamt kunnat leda till fullständigt
tillfrisknande. Hösten 1932 följde han, trots sitt
nedsatta hälsotillstånd och vännernas varningar,
en länge närd, het önskan och reste första
gången utomlands, till Södern, för att böta sina
sjuka lungor. Tog vägen genom Paris, som
slukade hans sista krafter, kom i mycket medtaget
tillstånd till Nizza och dog där på ett
sanatorium i april 1933 vid 31 års ålder. Hans
lyriska’ produktion: diktsamlingarna Vinden
och axet (Tuuli ja tähkä) 1922, Seglarna
(Pur-jehtijat) 1925, Öga mot öga (Silmästä silmään)
1926, Med bara fötter (Paljain jaloin) 1928,
Sömnen och döden (Uni ja kuolema) 1931,
samt urvalet Dikter 1932. Hans levande
intresse för modern utländsk dikt tog sig
uttryck i diktantologien »Det vackra Tyskland»
och i talrika översättningar av skandinavisk
diktning, t. ex. Almqvist, Dan Andersson,
Knud Rasmussens eskimå-dikter, m. fl.
Kailas kom även att betyda mycket för det
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
